Heja VR!

Så har då det varma vädret förbytts i regn och rusk. Egentligen är det helt skönt. Det gör gott för potatisen och de andra odlingarna att få regn över sig. Jag hoppas också att det svalare vädret litet bromsar binas aktivitet. Vi ligger ohjälpligt efter i att bygga och vaxa ramar. Köpte nya lådor men när jag i går byggde ihop dem för att sedan måla dem vackert gröna märkte jag att jag fått fel storlek. Lådorna var ferrar och ramarna vi byggt passar de större langstroht. Nu måste jag köpa nya stora lådor + ramar och vax för de mindre. Fördelen med de mindre är att de är lättare att lyfta. En stor låda full med honung är ganska så tung. Det poängteras också i litteraturen att man skall lyfta på rätt sätt och akta sin rygg. Det finns roligare än att få ryggskott med en låda honung i famnen och tusentals bin runt omkring. Hur som helst så fick jag ett botten och ett tak målat. I dagarna skall jag gå igenom kuporna och se om jag måste göra avläggare för att förhindra svärmning. Enligt Carl Otto Mattsons och Johann Langs bok "Bin till nytta och nöje" (ett måste för varje nybörjare) kan man ta ramar från flera samhällen och lägga ihop dem till en avläggare. Det låter rätt bra. Eftersom vi nu har tre samhällen tycker jag det skulle bli litet väl mycket med att plötsligt ha sex om alla måste delas.

Man blir så glad när man på morgonen kommer till Helsingfors järnvägsstation. För tredje året å rad har man byggt upp en trädgård där. Det piggar verkligen upp den morgonsömniga. Heja VR!

Utvinning av stenkross i Köklax!

I veckan hölls i Köklax ett informationsmöte där det framgick tråkiga nyheter. Esbogård Ab planerar på Högberget, i närheten av Kärringmossen, schaktning och krossning av berg. När man schaktat tillräckligt djupt fylls hålen av jordmassor som uppstår vid t.ex. byggen i Helsingfors. Det är inte något litet projekt vi talar om. Området som skall schaktas är ca 40 hektar stort och hela området som berörs 73 hektar. Man räknar med att få ut 10-15 miljoner kubikmeter kross.

Stämningen på mötet var självfallet upprörd och diskussionen blev ganska hätsk. Det är inte svårt att förstå, bl.a. ligger det en hästgård ca 300 meter från projektområdets gräns. Det säger sig självt att man inte kan föda upp hästar, eller ens hålla ett stall, så nära den mycket bullriga och dammiga verksamheten. Visserligen sägs det i projektplanen att ”närheten av bosättningen beaktas redan i planeringsskedet för att minska på olägenheterna som projektet medför”. Vad det här egentligen betyder kan man fråga sig. I planen nämns också att ”verksamheter som hänför sig till projektet placeras minst 300 meter från bosättningen”. Det verkar vara ett försumbart avstånd.

Söder om projektområdet ligger bl.a. Haluträsk med en tät bosättning. Huvudsakligen ligger de husen inom en kilometers radie från Högberget. Toivola klarar sig något bättre för vi har en dryg kilometer till det berörda området. Men det är klart att hela miljön kommer att förändras. Projektplanen säger också att ”projektet medför en bestående och betydande förändring” och det ju var och en räkna ut. Redan att gå på hundpromenad i skogen kommer att vara helt annat om man utför sprängningar och krossar sten i närheten. De skogsvägar som både vi och andra motionärer brukar använda för rakt mot, och ställvis genom Högbergsområdet.

Djurlivet kommer också att förändras om projektet genomförs. Nu har vi ett starkt bestånd av vitsvanshjort, älg och rådjur. Två vintrar å rad har vår granne sett en lo dricka ur deras bäck, dessutom finns det räv och mårdhund (som man kanske inte behöver sörja över). Skogsfåglar och tranor häckar i området och flygekorrar har observerats.

Jag tycker illa om människor som bekämpar t.ex. socialt boende i sitt närområde, men den här gången måste jag säga INTE PÅ MIN BAKGÅRD framför allt för att projektet har så långtgående följder och kommer att pågå i otroligt många år.

Nu genomförs en miljökonsekvensbedömning. Olika instanser och folk som bor i området får komma med synpunkter och anmärkningar. I höst när NTM-centralen sammanställt alla utlåtanden går ärendet vidare.

Stafettkarneval

Idag och i morgon är det Stafettkarneval. 8000 skolelever deltar i Europas största tävling för skolor. Det gäller att ha ett minutprogram för att allt skall löpa på. Finlands Biodlarförening delade även i år traditionsenligt ut honungsdryck Den brukar ha strykande åtgång, speciellt när det är så varmt som nu. Det var närmare 30 grader på stadion och speakern uppmanade både deltagare och åskådare att tanka vatten.
För den som själv vill tillverka honungssaft kommer receptet här:

Recept på honungsdryck:
500g honung
2 citroners saft
ca 5 liter vatten

Blandas väl och avnjuts kall.

Träningar

Jaktprovssäsongen har kört igång, men vi befinner oss ännu på träningsstadiet. I jämförelse med många andra hundägare är jag ganska lat med tränandet. Under vintern har jag inte ens tränat varje vecka, än mindre varje dag. Å andra sidan tror jag att hundarna mår bra av att vila hjärnan emellan. Nu när Cora tränat mera regelbundet, ca 1/vecka, märker man tydligt hur hon utvecklas. Träningskompisarna är oftast systrarna Nova och Kirppu. På bilden sitter Cora t.h. och Nova t.v. Efter att det blev varmt har vi börjat med vattenträningar. Siktet är inställt på att i sommar gå på nybörjarprov (ALO). Det gäller naturligtvis också att få en startplats. Melissa (Chilihunters City Melissa) har en 2:a i öppen klass (AVO2). Det är där hennes nivå ligger. Eller kanske det är min nivå. När Melissa 2007 kom i huset visste jag ingenting om jaktprov. Jag hade aldrig hört talas om sådana. Inte heller kände jag till att det fanns jaktlabradorer förrän en kompis nämnde det. Nu vet jag bra mycket mer, även om det inte alltid är så lätt att omsätta teorin i praktik. Men månne man inte kan säga att även jag utvecklats i takt med hundarna.

Löken är satt

Nu har jag fått löken i jorden och självfallet potatisen. Gullök, rödlök och silverlök sattes under veckoslutet. Gräslöken och den kinesiska luftlöken är redan frodig och plockas flitigt till bl.a. sallader. De som tidigare bodde på Toivola måtte ha älskat vitlök, eller varit rädda för vampyrer. Här fanns vitlök överallt i köksträdgården. Vi som vill odla också annat har grävt upp lök efter lök. Nu odlar vi egen vitlök under ordnade förhållanden. Två trädgårdsbassänger är reserverade för vitlöken. Så här fina såg de ut redan för en månad sedan.

Äntligen varmt!

När vi flyttade till Toivola för tre år sedan hittade vi en mängd gamla bikupor och en gammal rostig slunga. Det var väl då tanken på egna bikupor föddes. När sedan Esbo Arbis ordnade en kurs i biodling var saken klar. De gamla kuporna kunde inte användas. En del av dem får stå i gårdsmuseet och slungan fick kastas. I maj i fjol fick vi det första samhället. För att förhindra svärmning delade jag på det och sedan köpte vi ytterligare en avläggare. Spänningen var stor efter invintringen. Skulle alla tre klara sig? Sen blev ju vintern högst ovanlig (åtminstone efter flera mycket snörika vintrar). Såhär såg det ut i mars. Full fart i alla tre samhällen. Nätet satt vi upp på hösten då vi märkte att talgoxarna trodde att kuporna fungerade som deras restauranger. Efter den varma påsken kom en kall period och bina höll sig ganska stilla. Idag är det full fart igen när solen skiner och det är över + 10 grader. Jag hoppas att det nu skall börja finnas tillräckligt med blommor så att samhällena kan växa till sig och börja producera honung.

Toivola

Så  här såg Toivola i tiderna ut. Idag är huset något moderniserat och den glada kon saknas. Fast vem vet kanske det en dag flyttar in en ko i ladugården.