Visst ser ni alla på den
danska bonderöven (hur kan det vara så svårt att hitta ett danskt ö på datorn?)
Frank Erichsen? Nya avsnitt har just börjat igen på YLE Femman under namnet En tvättäkta
lantis. I Sverige heter programmet 100
% bonde och jag fick nog fundera en stund innan jag fattade att det var
samma program. Frank är ju otroligt charmerande och framför allt händig. Sen
tycker jag att det är fullständigt ovidkommande om han kan försörja sin familj
enbart genom det lilla jordbruk vi ser i Tv:n och som för det mesta sköts utan
maskiner. Det finns tydligen magsura personer som tycker att Frank ger en
felaktig bild av hur det är att vara bonde. Familjen lär också ha fått kritik
för att de använder dator, bil och traktor. Vad tror folk, att det här är en
familj som skall leva helt utanför det vanliga samhället enbart till vår
förnöjelse där vi sitter i våra soffor och myser över det lantliga livet?
Alldeles nyligen gick det upp
för mig att Frank också har gett ut två böcker Det
enkle liv och dess efterföljare Det enkle liv - flere skridt på vejen mod selvforsyning. De här bör
ju finnas på varje månskensjordbrukares (=
arbetena utförs på kvällar och semestertider) bokhylla. Där får de trängas med bl.a. Livet på gården, jordnära hästbruk av
Lennart Fröding och Bondens Jord, En gård
– ett sätt att leva av Nils Pihl. Dessutom finns det på hyllan en uppsjö av
böcker om trädgårdsodling, växthusodling, hönsuppfödning, biodling, hundträning
m.m.
Jag tycker det är väldigt
inspirerande att se på den danska lantisen och följer spänt med grisslakt,
kalkbränning (tänk att kunna bränna sin egen kalk!) och husbyggen. Nu är vi
långt ifrån så händiga som Frank men vi lät oss inspireras till ett
”staketbygge” som han förevisade i ett avsnitt. Det har under de år vi bott här
ute på landet framgått att vi uppenbarligen bosatt oss på ett av de mest
blåsiga ställen i landet. Vinden kommer farande över fälten på ett sådant sätt
att tankarna går till de vinpinade slätterna i Skåne. På vintern kan vägen på
vissa ställen ha ordentliga drivor. Tur nog sköts plogningen exemplariskt men
det skadar inte heller att ha en fyrhjulsdriven bil. För att något avhjälpa det
ständiga blåsandet in över trädgården och för att hålla hjortarna på andra
sidan beslöt vi oss för att bygga någon form av staket mot åkrarna. Senast i morse
visade det sig att hjortarna nog struntar i våra staketbyggen, de går runt och
smaskar sedan fallfrukt så det står härliga till. Om jag haft en bättre kamera
skulle jag ha fått fina bilder av bocken när han stod och försåg sig av äpplena.
Staketbygget fick sin början
då vi fällde ett pilträd och tog till vara några grenar och satte dem att stå i
en vattentunna. Det tog inte lång tid innan det började bildas rötter. Jag tror
till och med att man kan köra en pilgren bara så där i marken och att den snart
slår rot. Sen köpte vi ytterligare några japanska träddödare, trots vissa
släktingars varnande ord. Några stolpar slogs ner i marken mitt emot varandra
med några meters mellanrum. Mellan dem sattes pilgrenar och träddödare i akt
och mening att ta över stabiliteten när stolparna förruttnat. Träddödarna skall
dessutom vackert slingra runt staketet. Mellan stolparna lade vi ut sly med
relativt tjock omkrets. Vi har inte hunnit avverka tillräckligt ännu så
staketet är inte färdigt men man ser ju vad det skall bli.