Vad som göms i snö...

Det heter ju att det som göms i snö kommer fram i tö. Just nu faller snön ner och vi firar valborgsmässoafton i morgon! Inte roligt, men våren skall väl komma för i går såg jag en citronfjäril. Med hänvisning till rubriken har vi inte haft så mycket gömt i snö, men man kan också säga vad som döljs bakom ladugården kommer aldrig fram. Vår stora ladugårdsbyggnad såg ganska besynnerlig ut när vi köpte stället. Den delen där korna vistats hade på vissa ställen skivor på ytterväggen. På ett ställe hade de tidigare ägarna öppnat upp ett större fönster. En gavel var omålad, på den andra stod ett till hälften raserat AIV-torn. Värst såg det ut bakom och gör än i denna dag. Nu har H. tagit itu med baksidan.

Längst t.h. kornas ingång, följande dörr ledde till fähuset med mjölkrummet, därefter ett utrymme där det kanske funnits hönor, de tidigare ägarna lämnade efter sig två stora vävstolar så det kallar vi vävstugan. Längst till vänster dörren till tidigare vedlidret, numera hönshus.

Ladugården idag med snöflinga på linsen. Vi har förminskat det stora fönstret, men hela huset ser litet vingligt ut och de omaka fönstren stör mitt öga. Man får dock välja sin strider i detta fall vad man skall ta itu med.

Gödselstacken fanns förstås strax bakom fähuset och tömningen av den har inlett restaureringen av baksidan. Först togs gammal halm bort och därefter gödseln som med fog kan sägas vara helt utbrunnen. Återstoden var vätska som H. med möda och besvär öst bort. Nu fylls bassängen med stenar, som det finns övernog av på tomten. Småningom blir det ett ställe att förvara större redskap på.

En gödselstack är aldrig en speciellt munter syn.

Här ser man att ladugården är byggd på själva hälleberget och följaktligen står stadigt.

När gödselstacken väl fylls blir den helt fin och användningsduglig.

Kallt, kallt.

Påsken har kommit och gått och kallt var det. Att stå ute och kratta medan snön faller känns inte upplyftande. Bina som redan hade hunnit vara ute och samla in pollen drog sig surmulna in i sina kupor igen. Också hönorna har haft det svalt för jag har inte räknat med att nätterna fortfarande är så kalla. I natt hade vi -10 grader! Kycklingarna ser ändå ut att må bra och kan efter maten alltid krypa in under Isabellas värmande vingar. Så fort hon känner en kyckling under sig sjunker hon ner på golvet och blir liggande. De andra hönorna sover redan uppe på pinnarna tillsammans med Gunnar medan Isabella har en sovhörna på golvet där de tre kycklingarna också sover. 

Eftersom Reijo/Regina är flera veckor äldre än de andra har jag tyckt att Pricken och Ettan knappt vuxit alls. Det är ändå en synvilla, för visst har de blivit större och nu börjar också deras dun förvandlas till fjädrar. Det skall bli spännande att se om Pricken och Ettan är hönor eller tuppar. Eftersom de har litet annan färg hoppas jag på det bästa.

Reijo/Regina liknar väldigt mycket sin mamma Margaretha.

De stora hönorna ruggar så det står härliga till. Bra onödigt att rugga två gånger om året tycker jag. Inte ett ägg har vi fått under de senaste veckorna och att tvingas köpa ägg till påsken känns inte helt rätt när man borde kunna producera egna.

När man är trött eller fryser är det skönt att sova under mammas vinge.

En aprilkyckling

Jag skall genast fria hönsen från mina misstankar om rasism. I går, 1 april, kläcktes Etta som är gul, med en svag, svag grå underton. Ingen har gjort den kycklingen något ont. Tvärtom lyfter hönorna elegant på fötterna för att undvika att trampa på henne (?) där hon pilar runt benen på dem. Också jag får röra mig extremt försiktigt för att inte ha ihjäl någon av kycklingarna.

Regina som känner sig stor hänger med de stora hönorna och kommer för att äta kycklingmat först när de små fått sitt. De ser ganska rart ut när de minsta står maten och de övriga försiktigt pickar i sig mat och skickligt undviker de små.

En riktig påskkyckling.

Isabella tycker helt klart att två kycklingar räcker för hennes behov, hon var ju ganska slarvig med sina åtagande ifjol så kanske det är bra så här. Hur Etta känner igen sin mamma förstår jag inte. Idag sprang hon runt bland hönorna och kikade upp på dem och plötsligt fick hon syn på Isabella och rusade efter henne. När Isabella ligger ner tränger sig Etta och Pricken in under henne och gonar sig i värmen. Tveksamt är vem som nu skall ta hand om de kvarvarande äggen. Idag på kvällen såg jag Margareta med en suck lägga sig på dem ”håhå, jag måste väl ta hand om dem, eftersom de andra inte bryr sig”. Det kan nog hända att det inget blir av dem, men om hon orkar ligga får hon försöka.

Pricken och Etta vid matskålen.