Jag lade
i början av sommaren ut en bild av de små hönorna på Face Book. Väldigt
förvånad och smickrad blev jag när jag efter några dagar blev kontaktad av en
kvinna som frågade om jag säljer avelsägg. Jag – avelsägg! Självklart var jag
beredd att börja samla ihop sådana ägg. Under en veckas tid fick jag ihop 15
ägg som sedan avlevererades på en bensinstation. Köparen hade kört i hela två
timmar för att få mina ägg! Med stor spänning väntade jag på resultatet. Det
skulle ju vara genant om Gunnar inte gjort sitt. Men visst hade han skött sig
och av de 15 äggen kläcktes det 12 små kycklingar.
Våra kycklingar
har vuxit enormt och har redan en tid nog gått under benämningen unghöns. De
tre har intensivt hållit ihop och tröstat varandra när hönorna gett dem tjuvnyp
eller Gunnar hänsynslöst jagat de två tupparna. Jag hade redan hittat ett
recept på en god hönsbuljong med tanke på tupparna, men gjorde ändå ett försök
att få Ettan och Pricken sålda. Regina håller jag självfallet. Och verkligen,
det lyckades. Ettan, den vita tuppkycklingen, åkte för någon vecka sedan långa
vägar till Joensuu i östra Finland, en resa på knappa 6 timmar. Han fick ett
bra hem där han placerades med en grupp lavendelfärgade hönor. 4-åringen begrät
hans avfärd för just vita kycklingar tycker hon speciellt mycket om. Jag
tröstade med att kanske vi får nya vita kycklingar nästa vår.
Ettan flyttade till Joensuu. |
Också
Pricken lyckades jag placera. Han blev tupp i en flock med Mille Fleur-höns.
Varför raserna skulle blandas framgick inte. De sista dagarna jag hade honom
kvar var Gunnar efter honom i ett. Det var betydligt lugnare i flocken medan
Ettan ännu var kvar. Honom hade Gunnar tolererat som kompis helt intill sig när
de åt, men Pricken jagade han bort. Det var bra att han nu fick en egen flock
för så fort jag packat in honom i transportlådan började han gala.
Också Pricken slapp bli buljong. |