Nu syns små, små vårtecken i naturen. Den fruktansvärda sibiriska kyla som svepte in över oss har dragit vidare. En morgon när jag skulle till hönsen tittade jag som hastigast på termometerna "jaha -15", sen insåg jag att den visade -1,5. Både hönsen och jag fröjdar oss åt att det inte är så bitande kallt mera. Under veckoslutet som var ganska grått med ca 2 grader beslöt sig invånarna i några av våra bikupor för att det nu var dags att flyga ut och rensa tarmen. För en del blev det det sista de gjorde i livet då de inte hade krafter nog att flyga hem igen. Att bina lämnar kupan är verkligen ett vårtecken. Videkissor ser man redan vid dikeskanterna.
Ett annat vårtecken är fåglarna. En morgon med solsken hörde jag samtidigt en talgoxe sjunga sitt ti-ti-tyy, en hackspett trumma mot en trädstam och en förvirrad koltrast drilla högt uppe i en björk. Men jag får erkänna att efter det har det varit klent med fågelsången.
Inne hos oss syns också våren. Snön ligger ännu där ute, men inne trängs vårblommorna. Snart skall det väl också röjas plats för förodling av tomater och annat nyttigt.
