På våra
breddgrader brukar vi skatta bikuporna och slunga honungen först i augusti.
Därför såg jag med verklig förvåning att det fanns täckt honung redan i maj.
Alla och en var har redan kommenterat den osedvanligt vackra och framför allt
torra maj månaden. Det var fler dagar med högsommarvärme än någon annan maj
månad sedan man började mäta temperaturer. Allt blommade på en gång – äppel-
och päronträden, körsbären, blåbären och naturligtvis maskrosorna. Sedan kom
lingonen, jordgubbarna och hallonen och vad blommar nu? Det är med visst
bekymmer jag ser mig omkring i naturen, var skall bina hitta sin nektar? Inte
att förglömma humlor och olika sorters vildbin.
På hela
maj månad regnade det inte en gång och på samma torra sätt fortsatte det in i
juni. Först för några dagar sedan föll det första stilla regnet. Törstigt och
tacksamt tog jorden emot de droppar som gavs. Några dagar senare regnade det
igen och det här har fått fart också på trädgårdsodlingarna. Ogräset det växer
lika glatt oavsett om det är vått eller torrt.
Vi
slungade en första sats midsommarveckan. Fina väl täckta ramar kunde vi plocka
ut. De var mycket bättre än t.ex. senaste år då bina på grund av de ständiga
regnen hade svårt att få rätt fuktighet på honungen. Nu var honungen supertorr
och övergick i ett nafs från ett rinnande stadium till en ganska fast honung
som visade sig nästan hopplös att röra för hand och ytterst besvärlig att sätta
på burk. Men detta kan man utan överdrift kalla försommarhonung.
Det blir
spännande att se hur kuporna utvecklas under sommaren. Att skatta nu och börja
vintermata känns ju helt avigt så jag håller tummarna för att något ännu skall
blomma och verkligen ge nektar. I närheten har vi längs en bäck ett ganska
stort bestånd av jättebalsamin som ju hör till de arter som skall bekämpas, men
som bina gärna besöker.
