Höns och sommarhetta.

För tillfället verkar det som om den tropiska hetta som drabbat oss skulle ha lättat på trycket. Det regnar nämligen! Man kan nästan höra hur det törstande trädgårdslandet suckar av välbehag. Hettan har drabbat både människor och djur. Jag har känt mig ovanligt långsam och trög. Cora har legat mycket på rygg och försökt svalka kroppen på det sättet. Hönsen har grävt svalkande gropar åt sig och sökt sig till skuggan och trots det stått och flämtat med öppen näbb.

För att underlätta hönsen tillvaro kan man servera svala rätter, t.ex. frysa isbitar med majskorn som de sedan ivrigt pickar fram. Det går ju att göra med vinbär också eller vilka bär man nu har till hands. Det vi kallar arbuser, d.v.s. vattenmeloner äter de också gärna. Jag satt några övermogna bananer i frysen och de gjorde också stor succé, både bland barnen och bland hönorna. Mitt under den värsta hettan beslöt sig en höna för att nu skulle det vara dags att ruva. Den förra ruvningen gick om intet för när hon legat några dagar var det dags att flytta över till sommarhuset och då lämnade hon alla ruvningsplaner därhän. Jag har därför varit beredd på att någon kan sätta igång under sommaren. Litet orolig har jag varit då hon legat inne hela dagarna i hönshuset som dagtid varit ganska så varmt och kvalmigt. Matade henne t.o.m. med kylskåpskall naturell yoghurt som hon begärligt pickade i sig. Nu håller vi tummarna för att äggen är befruktade och att allt går väl.

Getingar på fel plats.

Ibland ställer man sig frågan varför vissa djur överhuvudtaget existerar. Det finns ju otrevliga djur, som till exempel huggormen, som ändå gör någon nytta genom att hålla beståndet av sorkar och möss nere. Fast nyligen hörde jag om en huggorm som tagit sig in i ett skåp för förvaring av fiskenät. Där hade den först klättrat upp till sädesärlans bo och ätit upp två små ungar. Den fick strax sitt straff då den klättrade upp längs ett nät där den trasslade in sig till den milda grad att den inte mera kom loss utan ömkligen omkom.

Varför t.ex. fästingarna finns till har jag inte fått något klokt svar på. Getingar hör också till de i mitt tycke otrevliga djuren. De får gärna för mig bygga sina bon i utrymmen där man inte rör sig, men att de kunde fatta tycke för en gran visste jag inte. På vägen ner till stranden påträffades ett stort bo hängande under en av de allra nedersta grenarna. Eftersom där soliga dagar är en våldsam trafik av barn och hundar och efter att några personer blivit stungna tyckte jag det var dags att ta bort boet.

Nu var det bra att ha en biodlardräkt till hands. Grenen boet fanns på klipptes av, hela härligheten lades i en papperskass som lades på ett bål. Jag brukar vara mycket tolerant mot getingar och de som slagit sig ner under vårt trädäck har ännu fått vara ifred. De har heller inte stört oss. Fredlig samvaro är således okej, men det är inte okej att gå till anfall bara för att vi går förbi.