Monstergurkor.

I år har det varit si och så med skörden. Jag skall väl inte klaga eftersom den ekonomiska förlusten är försumbar. Mycket värre har bönderna det. I fjol regnade skörden bort och i år har den torkat bort. Torrt har det ju varit, jag orkade helt enkelt inte släpa på vattenkannor i den mängd som skulle ha behövts för en rimlig skörd. Potatis har vi fått, men ärterna torkade så fullständigt att man nu kan blötlägga dem direkt för en god soppa.

I växthuset har jag däremot troget vattnat. Vi har i år haft en gurksort som varit mycket taggiga. Ju mindre desto taggigare. Det verkar som om taggarna skulle slätas ut något när gurkan växt sig stor. Och stora har det blivit, väldiga. Jag misstänker att just den här gurkan inspirerade i forna dagar till den behändiga spikklubban som man kunde slå i huvudet på sin fiende. Eller så var det helt enkelt de här gurkorna som var vapnen i det så kallade klubbekriget.

De gurkor som inte hängt rakt upp och ner har slingrat sig som forntida vidunder längs marken. Genom att de blivit så stora har deras kärnhus också vuxit, men dem äter hönorna begärligt upp.

Om gurkorna har vuxit och i rask takt blivit "mogna" så har tomaterna satt vårt tålamod på prov. De har ju fått sol och värme, men det visade sig att just värmen eller snarare hettan stannar upp mognadsprocessen.

I veckor hängde det tomatklasar som nästan var färdiga, men först nu när det blivit betydligt svalare har de äntligen mognat. Just den här sorten var ändå inte speciellt god. Däremot tycker vi mycket om Tigrella, som har ett lite randigt skal.

Min favorit den gula Dansk export gick inte att få i år, men vi har provat på en sort som hette något med choklad, små och bruna och mycket goda.

 

Mycket tveksam är jag till de nästan svarta tomaterna. Kan de heta Black cherry? De är fortfarande stenhårda och jag undrar om vi får vänta till jul innan de blir ätbara.

Isabellas kyckling.

Efter att Margareta och Regina lämnat redet med sina gemensamma fem kycklingar låg Isabella troget på fyra ägg. Trägen vinner och en morgon fick jag se en liten vackert grå kyckling kika fram under henne. Isabella var ifjol ganska slarvig med vården av sina kycklingar. I år blev hon så omåttligt stolt över vad hon åstadkommit att hon genast lämnade redet och de tre återstående äggen. De var helt kalla när jag märkte det. Dessutom var hon så tagen av situationen att hon samma dag kycklingen kläckts og den med ut. Den var ju helt förvirrad och kunde knappt ta sig fram. Snabbt fick jag lov att lyfta in mor och barn i hönshuset och stänga luckan. Dumma är höns inte för efter att detta upprepats även följande dag förstod hon att det var bäst att hålla sig inomhus några dagar.

Isabella med lilla grå.

De andra kycklingarna växer med fart. Jag studerar dem noga varje dag och ser dystert på växande kammar. Skall det vara tuppar allesammans? Det är roligt att de alla har olika färger, det gör att man lätt kan identifiera dem.

Den mörkgrå kycklingen och hens syskon hoppar gärna upp på "lekpinnarna" i hönsgården.

Till natten söker sig Margareta och Regina till sina reden och ligger där med sina kycklingar. Redena är ca 10 centimeter från golvet, men det har inte utgjort något problem. Isabella sover ännu på golvet tillsammans med lilla grå. Tuppen håller henne ibland sällskap, medan mostrarna Viola och Benjamina sitter uppflugna på pinnarna. De senare har varit ganska avundsjuka på att kycklingarna skall få så god mat. Det blir en del tjuvnyp.

Sensommar kycklingar.

För ca tre veckor sedan beslöt Margareta, en av våra äldsta dvärg kochin, att det var dags att börja ruva. Jag placerade några ägg under henne, men hade ingen möjlighet att avskärma redet i det lilla sommarhus hönsen nu bebor. Det borde jag ju ha gjort för efter en tid visade det sig att de andra hönorna helt sonika lade sig på henne och värpte sina ägg i samma rede. När så Regina lade sig platt i redet bredvid och bara hade ett ägg under sig flyttade jag över en del av Margaretas ägg samtidigt som jag kastade bort några av överloppsäggen.

I år tycks Margareta inte ha lika hård koll på att man inte skall få se kycklingarna. 2-åringen var helt fascinerad när han fick se vad som doldes i hönshuset.

Nu har fem kycklingar kläckts och Margareta har lämnat redet med dem. Kvar finns Regina på sina ägg samt Isabella som fick för sig att hon skulle ta hand om de ägg som Margareta lämnat kvar i redet. Här hjälps alla åt med att ruva, mata och valla kycklingarna. Redan då Margareta bara ruvade hände det att någon av de andra hönorna gick in i hönshuset och umgicks med henne. Nu kommer pappa Knut allt som oftast in för att se att allt är väl med hans avkomma.

Till vänster om Viola syns en liten gul kyckling. Pappa Knut vakar över sin familj och ser till att Regina återvänder till sina ägg när hon ätit färdigt.

Den första tiden får kycklingarna hårdkokt äggula blandat med en aning grynost, litet havreflingor och sesamfrön har de också ätit. De är smarrig mat för vem som helst så jag måste stänga ute Knutte, Viola och Benjamina när det är dags för kycklingarna att äta, vilket de så här till en början gör fyra gånger om dagen. Att de skall ha mat så ofta går ju dåligt ihop med vanliga arbetsdagar så det får bli mycket pendlande och distansjobb.