Jag
flyger inte. Varför blir så många provocerade av den lilla meningen? Från min
sida är det inte något nytt påfund för att spara miljön. Jag är glad över att
kunna bidra till ett minskat utsläpp, men det är inte orsaken. Jag bara inte
flyger. I stället för att intressera sig för hur jag tar mig fram och om jag alls
rest längre än till grannstaden triggar mitt konstaterande igång en störtflod
av åsikter om att så kan man inte leva sitt liv. Jag får höra om hur mycket jag
går miste om som aldrig varit utanför Europa. Jag uppmanas gå på kurs för att
kunna sätta mig i ett flygplan igen. För jag har faktiskt flugit, flera gånger,
men jag gör det inte mera. Mitt ställningstagande blir till ett stort problem,
inte för mig, men för motparten som inte kan inse charmen i att med tre små
pojkar åka till England för att där tuffa runt på en kanalbåt. Ja, det tar tid,
men att ta sig till resmålet är en stor del av resandet.
Efter
att ha klagat hemma över alla aggressiva påhopp jag fått utstå för att jag inte
flyger föreslog yngsta sonen att jag skulle säga ”jag flyger inte förrän Tibet
är fritt”. Det här har nu varit min
slogan i ca 15 år. Det har verkligen hjälpt. Blir det tal om att flyga
någonstans säger jag stillsamt att jag inte flyger förrän Tibet är fritt. En
del bara tittar och tänker säkert att den människan inte kan vara klok och
släpper hela ämnet. Andra blir väldigt intresserade och funderar vidare på vad
en flygbojkott kunde leda till. Sen finns de själsfränderna. Henne som jag
träffade på tåget från Köpenhamn till Paris. Hon flyger inte heller och hennes
man åkte solidariskt med på tåget. Hon anslöt sig genast till rörelsen att
genom flygbojkott fria Tibet. Den resan blev extra dramatisk då vi kl. 6 på
morgonen fick stiga av tåget i Köln för att så gott det gick ta oss till Paris
eftersom tåget vi var på plötsligt inte gick dit efter enorma förseningar under
natten. För det är ju inte precis bekvämare att åka tåg. Jag har mitt i natten
sprungit som en galning vid ett tågbyte just i Köln för att hinna till nattåget
till Köpenhamn. Jag har i Malmö på väg norrut konstaterat att tåget är så
försenat att jag missar båten till Finland. Bor man i Finland är det allt annat
än bekvämt att inte flyga, kontinenten ligger alltid bortom en båtresa och en
tågfärd. Det finns de som liksom jag blivit bemötta som mindre begåvade och som
nu tacksamt kan slänga tillbaka ”inte förrän Tibet är fritt”. Det är fritt fram
för vem som helst som inte flyger och känner sig obekväm då folk har åsikter
att använda sloganen.
