Kycklingarnas vatten.

Idag har det både haglat och snöat så att backen legat helt vit. Vårblommorna kämpar på i kylan, för kallt har det varit den här veckan och t.o.m. nattfrost. Det kliar i fingrarna att komma ut i trädgården, men när det är kallt och blåser känns det inte lockande.

Några dagar kunde vi glädja oss åt de här krokusarna sen kom en hare eller hjort förbi och åt upp dem.

P.g.a. kylan har kycklingarna inte ännu kunnat vara ute. De har dessutom en sådan höjdskillnad ner till gården så de skulle inte lyckas ta sig upp tillbaka. Alltså öppnar jag luckan och låter de vuxna gå ut, därefter stängs luckan så att kycklingarna inte i misstag förirrar sig ut. Ofta turas Elvira och Skrållan om med att stanna inne med de små. Ibland blir de båda inne.

Då de första kullarna kycklingar kläcktes försökte jag ge dem vatten i olika kärl med låga kanter. I dem lade jag en sten för att inte någon lilleputt skulle drunkna. Det var väldigt besvärligt att hålla vattnet rent för hönorna är ena hejare på att sprätta och deras golvströ fyllde snabbt vattenbehållaren. I ett fick man byta vatten åt dem. Sen gick jag över till vattenbehållare för gnagare. Till en början var jag orolig för att kycklingarna inte skulle fatta galoppen, men med årets kull litade jag på att det skulle fungera och satte genast in vattenbehållaren. De tycks ha förstått genast och de vuxna hönsen dunkar också till behållaren allt emellanåt och visar exempel ”här skall man picka”. Nu när de är en månad gamla räcks de redan upp till de vuxnas vattenautomat.

När magen (krävan) är fylld med mat är det gott med vatten på.

Lever hönorna?

Jag har fått frågan om hönorna alls lever när det varit så tyst på bloggfronten. Visst lever de, men arbetslivet har krävt en oväntat stor del av mig och den misslyckade vinterruvningen tog litet musten ur mig. Nu lever vi ju i helt andra tider och också jag jobbar på distans och träffar just ingen. Det har blivit så märkligt tyst här sedan samhället kördes ner. Vårt ställe ligger precis under flygkorridoren västerifrån. Speciellt på morgnarna och eftermiddagarna har det varit en intensiv trafik. Nu är det helt stilla och luften fylls i stället av jublande fågelsång. En annan sak som har förändrats är tillströmningen av vandrare på våra skogsvägar. Tidigare mötte man sällan på hundpromenaden någon annan. Om man gjorde det var det oftast människor man sett flera gånger tidigare. Nu går här förbi helt okända personer som helt tydligt har hittat ett område att motionera på där det är glest mellan människorna.

Att vi verkligen lever i skogen visar mitt möte med älgen. Den stod och mumsade kvistar nere vid åkerkanten och lät sig välvilligt fotograferas. Däremot var det omöjligt att hinna ta en bild när Cora och jag mötte räven på vår eftermiddagslunk. Den blev lika förvånad som vi och slank sedan snabbt iväg.

I hönshuset piper fyra pigga kycklingar Petra/Peter, Pan, Demi och Moore. Det är självfallet Elvira som ruvat fram dem, denna gång med bistånd av Skrållan och Hedda som kläcktes i somras. Runt dem rör sig Poju och Silver, de tuppar som också hörde till sommarkullen. Jag har inte förmått mig att göra mig av med dem och de håller sig gärna på litet avstånd från Elvis. Nu får de då öva på att visa faderlig omsorg för Elvis ger blanka den i kycklingarna. Alla de andra hönorna ruggar så fjädrarna yr. Ägg har vi inte sett till på flera veckor så vi fick lov att köpa ägg på torget för att ha några till påsken.