Litet bo jag sätta vill.

 

Litet bo jag sätta vill

Gård med trädgårdstäppa till

Liten åker till att grava

Vill jag uppå landet hava

Huset utan vank och brist

Fyra rum och förstukvist

skaldade poeten Elias Sehlstedt (1808–1874). Dikten kunde bra stämma in på mig själv, men nu hade jag faktiskt fåglar i åtanke. Eftersom jag jobbade på distans hela våren hade jag möjlighet att följa med fåglarnas bestyr på ett helt annat sätt än tidigare. Jag tror jag aldrig upptäckt så många fågelbon på vår gård som i år.

Det finns bon och så finns det bon. Somliga rafsar bara ihop litet kvistar och är nöjda med det. Andra bemödar sig verkligen och lägger ner tid på sitt bygge. Själv tycker jag att svalornas byggen ser så fina och durabla ut. Deras kvitter hör verkligen sommaren till. 

Trastar kan också bygga väldigt fina bon och gömma dem på de finurligaste ställen. 

Det här boet fanns väl gömt i en gran, omsorgsfullt och vackert byggt.

I år måste vi ändå ha haft besök av ett ungt och ganska så slarvigt koltrastpar. Först satte de igång med ett bygge på en vägglampa. Jag upptäckte det för att där plötsligt hängde ner något underligt skräp. 

Mindre lyckad boplats.

Nå, det misslyckades ju. Sen en dag undrade jag varför H. hade skräpat ner så på kökstrappan med mossa och diverse annat naturmaterial. Han påstod sig visserligen vara helt oskyldig, men jag hade mina misstankar. När jag så hittade en hög med liknande skräp nedanför ett fönster förstod jag att höja blicken och då såg jag att en koltrast byggt bo på den planka som liksom ett litet tak finns ovanför fönstret. Inte världens bästa plats för underlaget sluttade utåt. Därför hade det påbörjade boet rasat ner vid köksdörren. Den här gången hölls boet på plats. 

Litet vanskligt att bygga på det sluttande planet.

Vad tänkte den här bobyggaren på. Den har valt två ca 1 meter långa störar som stod lutade mot garageväggen. Hur öppet och hur osäkert som helst, men fint ombonat med ull att ligga på. Av spåren att döma blev det också ungar.