Mina bin brukat i allmänhet tömma tarmen kring Runebergsdagen den 5 februari. Så även i fjol, trots att snön låg djup. För en del blev det sista resan då de frös ihjäl på kuppen. Alla tre samhällen har övervintrat, nu håller jag tummarna att det skall gå bra också under de kommande veckorna innan annat än sälg, tussilago, krokus och scilla börjar blomma.
Efter påsk
brukar det bli dags att byta botten i bikuporna. I år gick det rejält över påsk
eftersom den inföll så tidigt. Nu är bottnen utbytta mot nya och rena och jag
antar att friska vindar nu sveper in i kupan. Det fanns ganska så många döda
bin som på bottnen täppte till luftintaget. En av kuporna hade fortfarande så
mycket mat kvar att det var bara med yttersta ansträngning jag lyckades först
lyfta upp lådan på ett sidobord och sedan efter bottenbytet varsamt sätta den
tillbaka utan att tappa hela härligheten. Med så mycket mat kvar kunde man tro
att det var ett svagt och eländigt samhälle som förde en tynande tillvaro, men
det verkade mycket aktivt och där fanns rejält med bin. Vad månne de har levt
på denna långa och snörika vinter, luft och kärlek?
 |
| De gamla bina dör bort under vintern. |
Ramarna har jag fört för vaxsmältning och tvätt och nu återstår att tvätta lådorna och sedan vaxa de rena ramarna inför den kommande säsongen. Det är alltid lika spännande att se hur det utvecklar sig, blir det ett gott honungsår eller inte.
