Rykande tallar.

 

Det har funnits rikligt av pollen i år och nu står tallarna i tur att fröa av sig. I vår lilla vik ligger det ett tjockt lager av pollen. Det ser allt annat än läckert ut, men det avskräcker inte barnen från att njuta av det vidunderliga försommarväder vi har.

Jag tycker att det passar med att citera en dikt av språkvetaren och författaren Lars Huldén (1926-2016) som ingår i volymen Himmelshögt och vattentätt.

 

Rykande tallar – vilken oerhörd

överproduktion av frömjöl,

pölar och vikar är gula

av mjöl till ingen nytta

för artens fortbestånd

eller ens som föda för någon fisk.

Fortplantningen är förvisso

det viktigaste i världen.

På den satsar alla allt.

Mellan hägg och syren.

I år har häggen blommat helt överdådigt, liksom även våra äppelträd. Nu står syrenen i beråd att slå ut sina knoppar. Jag har läst att uttrycket mellan hägg och syren första gången användes av en skomakare som satte upp en lapp på sin verkstadsdörr ”stängt mellan hägg och syren”. Det ursprunget låter väldigt prosaiskt när man tänker på hur underbar våren är när allt spirar och gror och lövträden ännu är så där underbart skira och ljust gröna. Att skomakaren förknippas med den här tiden kan hänga ihop med att skomakargesällerna begav sig ut på gesällvandring och att man då helt enkelt stängde verkstaden. En annan teori är att uttrycket härstammar från författaren Fritiof Nilsson Piraten känd som den svenska skrönans mästare.

Det må vara hur som helst med uttrycket, den här tiden på året borde man verkligen vara ledig. Som många andra har jag jobbat på distans stora delar av året, just nu tycker jag det är världens bästa påfund. Jobbet varvas med rensning av rabatter och odlingar. Med den mängden ogräs som har invaderat allt är det lätt att se var jag har farit fram och vad är väl trevligare än att se spåren av sina händers verk.

Granarna som blommat så vackert formligen sprutar ut nya skott. Det måtte verkligen vara ett osedvanligt gott år för granen. Jag strövar genom skogen och plockar skott litet här och litet där. I vinter skall det i varje fall inte råda brist på granskott åt hönorna.

På utedasset har ett rödhakepar byggt bo så nu råder användningsförbud. De är alltså i början av sin karriär som föräldrar medan koltrastens ungar redan har lämnat boet. Kanske vi kan samsas om dasset när de här ungarna kläckts, förutsatt att man är snabb med sina bestyr.

Snokarna har återvänt till sina hävdvunna platser. Vi har snoken som gärna njuter i växthusvärmen och den som hoppas att få ligga ostörd på trappan. Det går så där för den senare för jag vill ju också röra mig där, även om jag inte direkt ligger där och lapar sol. I stranden finns det en som bor under bryggan och vid den gamla ladugården huserar en annan. Den har också sökt sig upp till vår vedbacke och får vedhuggaren att hoppa högt av förskräckelse. För även om man inte är direkt rädd för ormar så får de en ändå ofta att rycka till när man stöter på dem. Det sitter så att säga i ryggmärgen.