måndag 1 november 2021

Nu sänker sig mörkret över oss.

Hela senaste vecka gick jag varje morgon redan kl. 7 på morgonen ut med Cora. Det som såg ut som beckmörker när man tittade ut var inte alls såå mörkt när man väl kom ut. Men nog var det mörkt den tiden, vilket förstärktes av att vi bor vid en väg utan gatubelysning. Jag tycker det är riktigt vilsamt att gå ute i mörkret och tystnaden. Så länge folk inte kör med vinterdäck hörs inte heller de stora trafiklederna så tydligt och den tiden på morgonen har den värsta rusningen inte ännu kommit i gång. Nu har vi än en gång övergått till vintertid och vips blev det ljusare morgonen. När vi dessutom har haft en ovanligt varm höst har det varit riktigt skönt.

Där jag njuter av skymning och mörker där vantrivs grannen som bor ca 500 meter från oss. De har närmare 40 (!) utelampor som lyser nästan dygnet runt. Man skulle tro att det är frågan om ett litet flygfält. Det är inte tu tal om att det är en sorts ljusförorening. När man passerar dem är det lätt hänt att man blir fullständigt bländad och då har de ändå inte ännu fått ut sina juldekorationer.

De allra flesta individer på jorden behöver självfallet ljus i en eller annan form. Ljuset styr fysiologiska processer såsom hormoncykler och dygnsrytm. För mycket ljus kan ändå ha negativa effekter för både människor och djur. Nattaktiva djur som de flesta däggdjur, groddjur och t.ex. fladdermöss är beroende av mörker eller bara ett svagt ljus för att överleva. Lätt är det för mig att säga att vi skall leva utan massor av utebelysning, för jag rör mig sällan ute i mörkret annat än då med hunden. Men litet kan man ju tänka efter, därmed inte sagt att jag inte snart skall sätta upp några ljusslingor vid ytterdörren. För det är ju trots allt ganska mysigt med litet ljus i mörkret.