Hönsmat

Hönor äter praktiskt taget allt, utom lök och avokado. Fisk i stora mängder kan ge smak åt äggen. Torkad fisk lär man kunna ge i större mängder än färsk. Nån sade sig torka fisken i vanlig ugn men det har jag inte provat på.

Jag låter våra hönor ha fri tillgång till värpfoder (och förstås kalk). Det har visat sig att de i första hand äter matrester från rikemans bord och först i andra hand pickar i sig av det industriella fodret. Nu är vi ett tvåpersoners hushåll så det blir inte speciellt mycket mat över. Helt ekologiskt är det inte heller, men betydligt mer etiskt än många som har ekologisk äggproduktion. Det är lätt att koka lite mera pasta eller gröt. Brödkanter äter hönorna förstås gärna, men råg skall man undvika för att hönsen inte skall få diarré. Och för mycket vete gör dem tjocka. Men månne det inte är med höns som med människor – måtta i allt och ät en balanserad kost.

När jag härförleden var på genom resa i Stockholm råkade det vara bokbord längs hela Drottninggatan – och den är lång. Ett noggrant botaniserande av utbudet ledde till ett fynd, Fjäderfäskötsel av Sune Träskman från år 1953. Han konstaterar att husbehovshönserierna långt matar sina hönor med köksavfall. Jag tycker det låter trevligare med matrester. Det viktiga med avfallet är i alla fall, säger Träskman, att det inte innehåller ruttet kött eller för stora mängder koksalt. Det är knappast någon risk numera. Jag tror inte heller att jag kommer att mata dem med färskt blod som tydligen kan ges upp till 0,5 kg per hundra hönor. Nå, nu har jag ju också långt ifrån hundra hönor.

Lövruskor har jag hängt på tork i ladugården och på loftet. Att picka i dem ger sysselsättning för hönorna under vintern. Också nässlor och morotsblast har jag torkat. Läste att man kan frysa blasten från rotfrukter så det provade jag också på. 

Hönor tycker i allmänhet om bär. Ett år hade jag en höna som brukade följa med mig när jag plockade hallon på andra sidan vägen. Hon stod bredvid mig och hoppade för att nå upp till de lägsta bären. Jag tänkte torka röda vinbär åt dem, men avstod när jag insåg att man måste låta den elektriska torken pusta på i åtminstone ett dygn – det var varmt redan förutan det. Istället fyllde jag några askar med rödvinbärsklasar och slängde dem i frysen. Sen får man se om hönsen gillar det. De har i alla fall med iver pickat i sig de klasar som jag gett färska åt dem.

Hönorna tycker mycket om röda vinbär.

Rönnbär är lättare att torka. Det är bara att hänga klasar på tork. Och i år ser det ut att bli mycket rikligt med rönnbär (förebådar det inte en bister vinter?). Alla hönor är inte så förtjusta i rönnbär, kanske de säger som räven i fabeln ”surt”.