I kung Bores omfamning.

Den här veckan har kung Bore verkligen hållit hela landet i en stadig omfamning. Det började med att han pustade en kallfront från Sibirien in över oss. I några dagar stod termometern stadigt på -20. Någon dag var det vid lunchtid "bara" -18, men annars rörde termometern inte på sig.

Så beslöt sig vinterkungen för att ytterligare vrida till sitt grepp om våra frusna lemmar. I går hade vi på morgonen -25 och vattnet hade frusit hos hönorna. De arma hönsen hade då +4 grader. Eftersom deras termometer är i ögonhöjd var det nog betydligt kallare på golvet. Jag lät lampan vara tänd hela natten i hopp om att den skulle ge litet värme, den finns nämligen just över deras pinnar. Dessutom spikade jag bubbelplats för fönstret och satte stoppning i deras utgångslucka som består av två glasrutor. Vi har ett oljebatteri i hönshuset, men under rådande förhållanden förmår det inte värma speciellt mycket.

I morse var det -28 grader och hos hönorna hade det sjunkit till 0 grader. Vattnet var en enda isklump. Hönorna verkade ändå okej, om också tuppen var ganska dämpad, kanske han sovit dåligt då lampan var tänd. Alla hönorna kom med fart ner från pinnarna för att äta och tuppen hann inte alls rusa omkring och visa vem som är herre på täppan. När jag senare kom med vatten åt dem satt han ändå tillsammans med sina damer på pinnarna och gol i ett.

Jag har givit dem extra mat och mera proteiner i form av malet kött eller fisk för att de bättre skall hålla värmen. Idag på eftermiddagen har temperaturen stigit till -19 och också hos hönorna går det uppåt, +2. Jag funderar på att till nästa vinter köpa små halmbalar som man kan trava längs väggarna på de dragigaste ställena. Jag får ju erkänna att jag är väldigt glad över att det inte finns kycklingar i hönshuset nu. Att hålla dem varma skulle vara rätt besvärligt. Det är alltså förnuftiga hönor som väntar till vårens värmande solstrålar innan de börjar ruva. På Facebook ser jag ändå att det är en hel del hönor som ruvar så gott som året om. Till exempel silkeshönorna tycks vara riktiga ruvmaskiner. På samma ställe läser jag också om hur många av oss hobbyhönsägare nu kämpar med att hålla djuren i drägliga förhållanden.

Också om det känns eländigt med så här sträng kyla kan man glädja sig åt att fästingarna fryser ihjäl, för speciellt mycket snö finns det inte som kan skydda dem. Det tycker jag känns helt nöjsamt att tänka på.