Stenhårt arbete.

I söndags firade vi morsdag. Och vad innebär det att vara mor – jo hårt arbete. Följaktligen slet jag och mest H. hela söndagen med min senaste goda idé. Vi har nämligen i trädgården haft en grusgång anlagd av de tidigare ägarna, som småningom vuxit allt mer ihop. Jag hade uttryckt en önskan om att i stället få en kullerstensgång. Sådana gångar ser i mitt tycke alltid så trevliga ut i reportage om olika trädgårdar.

Jag hade tänkt att man krafsar bort gruset, lägger ut knytnävsstora stenar och sen fyller mellanrummen med sand. Där bedrog jag mig ordentligt. Först skulle det grävas ett dike på ca 20 cm djup. Tack och lov behövde vi inte likt bonden Paavo göra det för hand. Den behändiga lilla gröna Avanten är till hjälp i många fall, så också denna gång. När den gamla gången var borta lades det ut en duk som skall förhindra det illvilliga ogräset för att förstöra vår fina gång. Så spred vi ut ett lager grus och därefter ett lager sand. På alla välförsedda gårdar har man naturligtvis en hög med grus, och en med sand för diverse behov. Vi har också stenar, mycket stenar, de finns över allt. Med hjälp av Avanten släpades det fram bumlingar som ingalunda var knytnävsstora, snarare var de stora som ett huvud.

Den skarpögda ser att jag tar igen mig längst till höger.

Det går åt förvånansvärt mycket sten när man skall anlägga en gång och ändå är vår inte lång. Småningom gick det fortare om jag med hjälp av skottkärran hämtade fram sten, för nej, jag har inte lärt mig köra Avanten, medan H. lade stenarna på plats. Eftersom den hög vi haft i lager var tömd fick jag ströva litet runt och se efter var det låg lämpliga stenar. En av de sista var en så stor bumling att jag nästan inte orkade med den. Satt på huk med bumlingen i famnen och manade på mig själv ”du orkar nog stiga upp”. Vid tunga lyft gäller det framför allt att använda benen och inte bara ryggen, men det krävde nog ett mentalt mod att stiga upp och upp kom jag med sten och allt. Jag tänkte att så här måste det vara att ägna sig åt tyngdlyftning, man måste tro på att man orkar lyfta stången.

Nu skall sanden sätta sig, sen kan man vid behov fylla på mera.

Vid dagens slut var också vi slut, men nöjda med resultatet, och H. hade redan klart för sig var nästa kullerstengång kommer att ligga.

P.S. Den första svalan dök upp på söndagen.