Hönsaffärer.

Jag lade i början av sommaren ut en bild av de små hönorna på Face Book. Väldigt förvånad och smickrad blev jag när jag efter några dagar blev kontaktad av en kvinna som frågade om jag säljer avelsägg. Jag – avelsägg! Självklart var jag beredd att börja samla ihop sådana ägg. Under en veckas tid fick jag ihop 15 ägg som sedan avlevererades på en bensinstation. Köparen hade kört i hela två timmar för att få mina ägg! Med stor spänning väntade jag på resultatet. Det skulle ju vara genant om Gunnar inte gjort sitt. Men visst hade han skött sig och av de 15 äggen kläcktes det 12 små kycklingar.

Våra kycklingar har vuxit enormt och har redan en tid nog gått under benämningen unghöns. De tre har intensivt hållit ihop och tröstat varandra när hönorna gett dem tjuvnyp eller Gunnar hänsynslöst jagat de två tupparna. Jag hade redan hittat ett recept på en god hönsbuljong med tanke på tupparna, men gjorde ändå ett försök att få Ettan och Pricken sålda. Regina håller jag självfallet. Och verkligen, det lyckades. Ettan, den vita tuppkycklingen, åkte för någon vecka sedan långa vägar till Joensuu i östra Finland, en resa på knappa 6 timmar. Han fick ett bra hem där han placerades med en grupp lavendelfärgade hönor. 4-åringen begrät hans avfärd för just vita kycklingar tycker hon speciellt mycket om. Jag tröstade med att kanske vi får nya vita kycklingar nästa vår.

Ettan flyttade till Joensuu.

Också Pricken lyckades jag placera. Han blev tupp i en flock med Mille Fleur-höns. Varför raserna skulle blandas framgick inte. De sista dagarna jag hade honom kvar var Gunnar efter honom i ett. Det var betydligt lugnare i flocken medan Ettan ännu var kvar. Honom hade Gunnar tolererat som kompis helt intill sig när de åt, men Pricken jagade han bort. Det var bra att han nu fick en egen flock för så fort jag packat in honom i transportlådan började han gala. 

Också Pricken slapp bli buljong.