söndag 20 augusti 2017

Orangeriet än en gång.

Jag förstår ju nog att hantverkare tackar ja till alla jobberbjudande de får, men när man står där och väntar på avtalad tid och ingen syns till då är ju förståelsen litet mindre. Var och en tycker förstås att just dess tidtabell är den viktigaste i världen. Vårt orangeri skulle vara färdigt till midsommar, nå det var nog helt överoptimistiskt. Först i augusti har trävirket sågats upp och hyvlats. Efter det har H. målat alla ribbor på alla sidor. Det tar också tid. Tid har det dock funnits för efter att trävirket levererades har inga hantverkare synats till. Just när adrenalinet stigit till ohälsosamma höjder dyker de upp för en dag och den största känslan man känner är tacksamhet.


När drängen inte är verksam tar naturen över. Här har humlen börjat klättra upp längs den onvända krattan.

Senaste vecka började det hända på allvar. Trävirket är uppe och för att hålla oss riktigt lugna har det också dykt upp tre glasskivor som förmodligen i något skede skall läggas på taket. Det finns alltså hopp och att vi kanske redan någon kväll kan sitta där och mysa och se hur solen går ned.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar