Det här med avel kräver eftertanke, antingen
det sen gäller hundar eller hönor. Den ansvarsfulla uppfödaren tänker framåt,
vilka egenskaper vill man prioritera. När det gäller jaktlabradorer är en stark
arbetslust, en god näsa, men också en vilja att tjäna goda egenskaper.
Kring Valborg parades svenskfödda Stenbury
Black Nashira ”Valo” med danska hannen Maddox ”Milo”. Hon är ännu en relativt ung hund med
en 1:a i nybörjarklass och en tredje placering i fjolårets derby för unghundar,
medan han är välmeriterad och både dansk/svensk/norsk och nordisk jaktchampion.
Natten mot den 1 juli födde Valo
hos Tobina Nyman, kennel Chilihunters 10 valpar. Jag fick vara med som
assisterande barnmorska. Det är alltid lika spännande att få vara med vid en förlossning. Den här gången väntade vi också nyfiket på vilken färg valparna skulle ha. Milo är gul och Valo svart. Det visade sig att alla valparna var svarta, vilket beror på att Valo inte har något gult anlag i sina gener och svart är en dominant färg.
Redan förmiddagen innan förlossningen hade Valo börjat flåsa, men hade
också långa lugna perioder då hon slappnade av och sov. Tobina väckte mig litet
före kl. 3 och 03.15 föddes den första valpen en liten svart tik. När klockan
var 6 hade det kommit åtta valpar, men vi kunde tydligt känna att det ännu
fanns en i magen. Mycket riktigt så föddes det en hanne en halv timme senare.
Efter det verkade allt lugnt, Tobina tog ut tiken för att den skulle få kissa
och jag bäddade rent i valplådan. Medan vi sedan satt där och beundrade valparna
och diskuterade vårt kommande morgonmål märkte vi att Valo krystade igen och så
föddes det ytterligare valp.
En god mor håller reda på sina valpar och putsar dem både fram och bak. |
Här ligger alla tio valpar i en låda medan jag städade i valplådan och lade torrt underlag åt dem. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar