Ibland kan
man ha osannolik tur. I fredags skulle jag iväg till Tobina för att sköta
valparna, men innan dess hade jag någon timme tid varför jag tänkte att jag
helt flitigt skulle rensa i trädgården. Medan jag höll på med det la jag märke till
en mycket stor aktivitet vid vårt äldsta och starkaste bisamhälle. En svärmning
var på gång och tur var det att jag var hemma och märkte det! Det var bara att
meddela att jag blir ordentligt försenad för det kan ta tid att fånga en svärm.
Dagen
innan hade jag gått igenom alla sex samhällen, men förstår nu att det inte
räcker att bara titta under lådorna efter svärmceller. Man, d.v.s. åtminstone
jag, måste gå mera handgripligt genom varje kupa. I år gjorde bina precis som i
fjol, efter en period av sämre väder = stark blåst och mulet då de suttit mest
sysslolösa, var de den första lugna och soliga dag så fyllda av överlopps
energi att de bara måste ut och svärma.
 |
| Våra kaneläppelträd blommar alldeles fantastiskt. |
Oroligt
betraktade jag svärmen, var skulle den slå sig ner? Den valde tursamt nog det
närmaste äppelträdet som står i praktfull blom. Efter att ha väntat på att
svärmen slagit sig till ro kånkade jag stegen dit och tog en papplåda och
klättrade upp. Tji, fick jag. Det gamla äppelträdet har så tätt med grenar att
jag knappt kom upp mellan dem iklädd min skyddsutrustning med den vidbrättade
hatten. Än mindre kunde jag manövrera papplådan mellan grenarna. Ner igen och
iväg efter sekatören. Sen klippte jag raskt av så många grenar att jag
någorlunda bra kunde ta mig upp. När jag så stod högst uppe på min A-stege och
sträckte armar rakt upp kunde jag just och just nå grenen bina satt runt. Med
hjälp av lådan dunkade jag till grenen och kände hur massor av bin ramlade rakt
ner i lådans öppna famn. Resten av svärmen surrade upprört runt mig. I min bok
om biodling stod det tröstande att bin som svärmar mera sällan stinger. De har,
innan de lämnat kupan, försett sig med mat för tre dagar och alla vet att den
som har magen full av mat är inte bara rund och god utan också ganska slö.
Så var
det bara att bära lådan till den nya kupan jag ställt i ordning. Stjälpte en stor
del av bina ner i kupan och satte lådan på lut mot flustret. Någon timme senare
gick jag dit för att kontrollera att allt var väl. Stort lugn rådde bara en del
bin flög runt kupan. Jag lyfte på taket till kupan och tittade försiktigt ner –
det var helt tomt! En blick in i lådan, som vid första anblicken också såg tom
ut, visade att alla bin hade samlats högst upp i lådan, s.g.s. i taket på den.
Nu skakade jag mera grundligt in dem i kupan. Det gäller att få drottningen på
plats, då följer de andra efter. Den här gången lyckades det bättre och nu
håller de på och bygger upp sitt nya samhälle.
Drabbad
av oro för att också följande samhälle skulle börja svärma gjorde jag en
avläggare av det. Flyttade åtta ramar från det + två helt obyggda och skapade
på det sättet ett nytt samhälle. Det gamla fick i utbyte åtta nya ramar som de
nu kan bygga ut. Just nu ser den manövern ut att ha lyckats. Det är liv och
rörelse också i avläggaren. Nu vet jag att så här måste jag göra med starka
samhällen redan tidigare på sommaren, kanske rentav i maj.
Sent
omsider kom jag iväg till Cora och hennes valpar. De hade naturligtvis vuxit
ordentligt sen jag var där sist. Ögonen har öppnats och hörseln har utvecklats.
Cora har mycket mjölk och en enorm aptit. Hon måste ju äta ordentligt för att
kunna dia dem alla, men mager är hon trots det. Hennes första valhänthet med
valparna har gått över och nu sköter hon dem bra också om hon gärna ligger
utanför valplådan då hon inte diar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar