Små hönor, små ägg.

Våra nya dvärgkochin presterar de allra minsta små ägg. Precis som det utlovades i rasbeskrivningen väger de 30 gr. Kokar man dem 2 minuter blir de perfekta, men för äggkopparna är de allt för små. Kanske det är bäst att steka dem. Som jämförelse kan jag berätta att Alho-hönorna värper ägg som väger 52-55 gram, medan Albertina som är en fransk Maran presterar ägg på omkring 65 gram.

Cleopatra som är en blandning av okänd sort värper konstigt långsmala ägg. Goda är de, oftast med en gulare gula än de andra, trots att de alla äter samma mat.

Från höger Albertina vars ägg inte alls är så mörkbrunt som Maranägg brukar vara (det är nog mörkare än här på bilden). Jag misstänker att hon inte är renrasig. Sedan följer ett Alhoägg, Cleopatras långsmala vita ägg (hon själv är kolsvart) och till sist ett litet, litet dvärgkochinägg

I flera dagar har vi haft grått och mulet väder med några minusgrader på morgonen och några plus på eftermiddagen. Idag såg jag att det var liv och rörelse i en bikupa. Jag tillsade dem strängt att genast gå och lägga sig för ingenting blommar ännu. Videkissor finns det, men någon blomning har jag inte sett. Nu utlovas nästa vecka varma vindar, men jag vet inte om det är så bra för våra bin om det sedan ändå kommer de sedvanliga bakslagen. Fast snön skulle nog få smälta i hönsgården så att hönorna kunde gå ut. De gånger jag öppnat hönsluckan har någon av Alho-hönorna ställt sig och glott på allt det vita, men ut har hon inte velat gå. Och ja, hönsgården är täckt så att inga flyttfåglar kan slå sig ner där och smitta hönorna med allehanda obehagliga utländska fågelsjukdomar. På den här punkten är Evira mycket bestämt – höns skall hållas inne tills sommaren eller alternativt i en hönsgård som är ointaglig för flyttfåglar.