Tuppen Gustafs hälsotillstånd.

Tuppen Gustaf har inte mått bra. Han blev allt mattare och stod ofta ute i hönsgården och blundade. Kammen blev också småningom allt blekare. När jag en tid följt med det här tog jag fast honom och försökte känna om det fanns något yttre fel på honom. Eftersom krävan kändes något hård, han hade hela tiden en alldeles utmärkt aptit, beslöt jag att ge honom en dos paraffinolja. Medan jag höll i Gustaf och öppnade hans näbb fick 7-åringen, som aldrig missar ett avsnitt av Djursjukhuset, assistera genom att försiktigt spruta oljan in i näbben. Eventuellt blev Gustaf något piggare efter detta, men inte helt bra. Då beslöt jag att avmaska hela flocken. Det kan ha varit det som gjorde susen, eller också en upprepning av paraffinoljan för idag har Gustaf åter röd kam och jag har t.o.m. sett honom para en mycket ovillig Margareta.

Medan Gustaf kände sig krasslig beslöt sig Snövit för att nu kunde det vara dags för ytterligare en kull kycklingar. Då de nuvarande kycklingarna bara är knappa tre månader ingick det inte alls i mina planer och till hennes stora förargelse tog jag bort äggen. Efter några dagar lade sig Margareta bredvid Snövit och ville också ruva. Det ställde dock bara till förtret för Snövit, för nu blev det en kamp om var de skulle ruva. De bytte mellan olika reden och låg ibland på golvet. Gustaf som ju kände sig matt passade också på att tränga sig in i ett rede i ett försök att hjälpa till med ruvandet. På slutrakan när Snövit och Margareta redan började inse att de inte skulle få behålla sina ägg blandade sig Isabella i leken. Hon gav ändå ganska snart upp, men jag såg hur hon och Snövit kämpade om ett ägg genom att med näbben rulla det mellan varandra. I skrivande stund har alla tre gett upp tankarna på att ruva och bra är det för snart skall de få flytta in i sitt nytvättade vinterhus.

Till vänster ligger en bister Snövit och till höger tuppen Gustaf. Bakom honom kan man se Margareta titta fram.