I morse
när jag kom med maten till hönorna satt dvärgkochina alla uppflugna på det vi kallar
lekpinnarna. Vi har satt några trädgrenar kors och tvärs och där sitter hönorna
ofta på dagen, men aldrig på natten. De hoppade alla ner för att äta, men Ettan
saknades. Var kunde den gömma sig? Jag tittade över allt, ingen kyckling
hittades. Föregående dag hade jag, då jag kom hem från jobbet, eftersom det var
så varmt, öppnat luckan till deras gård. Den är väl ingärdad med heltäckande
tak så varken fåglar med influensa kan ta sig in eller deras smittade bajs kan ramla
ner på hönorna. Jag hade den uppfattningen att Ettan inte alls hade varit ute,
men kunde den ändå ha blivit där när jag stängde på kvällen? Jag letade genom
hela gården, den är inte stor, men hittade inga spår av en kyckling på rymmen.
Hade den kanske lyckats ta sig in till de stora hönsens gård som än så länge är
ur bruk? Ingen liten kyckling syntes där heller och om den smitit dit var
risken stor för att någon ätit upp den under natten. Jag kikade in i hönshuset
på nytt, men Ettan hade inte simsalabim dykt upp igen.
Jag
antog att något hungrigt djur, eventuellt en vessla av något slag, tagit sig in
i hönshuset medan luckan stod öppen och smaskat i sig Ettan som är den minsta
kycklingen. Visserligen tycker jag att hönsen då borde ha varit mera upprörda,
men å andra sidan var jag inte hela tiden så nära att jag skulle ha hört om de
kacklat upprört. Det enda konstiga var att de på morgonen tysta satt på
lekpinnarna. Det vanliga är att de för låda hela tiden medan jag är inne hos de
stora hönorna och Gunnar brukar alltid möta mig precis vid dörren. En morgon stod
han uppflugen på den höga tröskeln och ramlade faktiskt bokstavligen ut när jag
öppnade dörren.
När jag
kom hem från jobbet tittade jag efter ägg samtidigt som jag gav hönsen mat.
Isabella har tillsammans med kycklingarna bökat åt sig en sovplats bakom den
korg som de ursprungligen brukade värpa i. Där bakom lägger också de två, som igen
har börjat värpa, sina ägg. Idag hade de ytterligare skuffat på korgen och när
jag böjde mig fram för att se om det där bakom fanns ägg såg jag samtidigt i
ögonvrån en vit klump. Det var Ettan! Jag trodde först den var död, men så var
ändå inte fallet. Den hade klämt sig in mellan en stadigare planka, som håller
bajsskyddet under sittpinnarna på plats, och väggen. Där satt den stadigt fast
som Nalle Puh i Kanins ingång. Tilltufsad var den, men åt och drack ivrigt av
det som erbjöds.
Vad kan
då ha hänt? Jag tror att det uppstått ett häftigare gräl och att Ettan i panik
sökt skydd och därmed hamnat ur askan i elden. Benjamina har en tid redan jagat
Pricken så att han numera genast söker sig undan när hon kommer. Gunnar håller
mycket noga reda på de vuxna hönorna och tillåter inget bråk dem emellan, men
kycklingarna skyddar han inte på samma sätt. Kanske de båda små kycklingarna är
tuppar och därför mindre viktiga för honom (Reijo/Regina är definitivt en höna).
Om det varit gräl och bråk och Gunnar rett ut det kan det också förklara varför
de satt på lekpinnarna och inte som vanligt under ivrigt ljudande trampade vid
dörren. Nu är alltså allt frid och fröjd i väntan på följande dramatiska episod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar