Hönsen fryser och vi med dem.

Den senaste veckan har vi flera morgnar noterat ner till -23 grader. Det betyder att kölden inte bara kniper i våra kinder utan också i de arma hönsen. På stora sidan har de klarat det bra, men lilla sidan måtte vara byggt av klenare virke för där är det svårt att hålla värmen under så kalla nätter. Att vattnet fryser på natten är ju inte så farligt för hönorna sitter ju uppe på sina pinnar och får sedan rent, ljummet vatten på morgonen. Varm gröt får de också, något som dvärg kochina begärligt pickar i sig.
Nu väntas ännu bistrare köld svepa in från Sibirien. Jag har hittat på en lösning som något bättre håller värmen. Till natten har jag riggat upp trasmattor som kringgärdar hönsen upplugna på sina sovpinnar samt en värmelampa och det värmerör som vi införskaffade inför senaste vinter. Det sistnämnda har inte alls levt upp till förväntningarna och vi är inte de enda som är missnöjda med dem. I det lilla utrymme som uppstår innanför trasmattsväggen hålls i alla fall värmen på plus.

Höns skyddas ju för kölden av sin fjäderdräkt, men då skall man inte som en av de små hönorna gå och tappa nästan varenda fjäder och det över en natt. Ingen av våra hönorna har någonsin tappat fjädrarna så radikalt. På vissa ställen lyser bara skinnet lyser igenom, rena hönshuden. Dessutom tycker jag det kunde räcka med en ruggning på hösten, men också senaste år ruggade dvärghönsen både höst och vår.

Dvärg kochin skall vara små runda fjäderbollar och inte se ut som avtärda dammvippor.