Kycklingarna växer.

Nu är kycklingarna alla ca 1 månad gamla. Jag tror att jag har lyckats könsbestämma dem, men helt säker kan man inte vara förrän man ser ett ägg eller hör någon gala. Apropå ägg så ruggar alla så fjädrarna yr. Vi har inte sett röken av ett ägg på några veckor nu. Vi tröstar oss med att tomaterna mognar och vi verkligen kan kalasa på dem.

Fluffy var i början en ganska förvirrad liten varelse som kunde irra omkring för sig själv när de andra flockades kring matskålen. Hon har ärvt sin fars friserade look och jag håller tummarna för att hon hålls vit.

Jag trodde först att Elvira var en tuppkyckling, men har nu börjat luta åt att det är en Elvira och inte en Elvis. Flocken har varit mycket grå så det är roligt med ett inslag av litet brunt.

Kalle är med säkerhet en tupp och kommer att bli en ljusare variant av sin far.

Vi har aldrig haft en så mörk kyckling som Mustikka (tänk vad det låter mycket bättre att heta Mustikka än Blåbär). Det är spännande att det med en ny tupp kan bli så här olika färger.

Lilla Grå håller i det skedet tyvärr på att förlora den här ljust gråa färgen. I det här fallet är jag litet tveksam gällande könet. Kan det trots allt vara en höna?

Nu märker jag att jag inte har någon bild av Brorsan. Han är numera smutsgul och definitivt en tupp. Med årens lopp har jag lärt mig att inte fästa mig för mycket vid tupparna, de skall ändå säljas eller slaktas.