Nyttan av golfaren.

Det är tydligen på samma sätt med små hönor som med små barn, man skall inte skryta med hur de sover för strax ändrar de sina vanor och vill inte alls lägga sig/hoppa upp på sovpinnarna. Våra små och speciellt unghönsen som kläcktes i augusti tycker det är helt hejsan att hoppa ner från pinnarna just när man kommer för att släcka lampan. Nu har det varit så kallt att de hela tiden har en värmelampa tänd som lyser med ett rött sken. Det innebär att de hittar både ner och upp till pinnarna.

Både orpparna och dvärghönsen värper helt strålande bra. Visserligen är de ovannämnda unghönsens ägg inte bara små utan pyttesmå. De har också beslutat sig för att lämna de gamla beprövade värpredena och värper bakom det vi kallar lekställningen. Det är frågan om krokiga trädgrenar som är arrangerade så att hönsen kan hoppa upp på dem eller om det behövs dra sig undan bakom dem. Där har de nu inrett ett rede åt sig. Till en början lade jag mig snällt på knä och sträckte mig efter äggen. Det är ändå inte så fiffigt att ligga på knä i ett hönshus, det fastnar lätt en och annan klatt på knäna. Men så kom jag att tänka på att jag ju har en golfspelare i huset. Den som golfar slår ibland ut sin boll i små dammar som finns på banan. För att inte behöva traska ut i vattnet och bli genomvåt har den välförsedde golfaren en fiffig tingest som kan beskrivas som en längre käpp med en liten ”korg” i ändan som är formad som en halv boll. Den är alldeles utmärkt att fiska upp ägg med och kan säkert användas också av den som har svag rygg och svårt att dagligen böja sig efter äggen. Inte så dumt att en gång ha nytta av golfspelandet! 😊 

Dimmer i hönshuset.

Jag är verkligen ingen nattuggla och därför har hönsens sena kvällsvanor ibland ställt till med problem. På sommaren skall man stänga om dem så att inget rovdjur får sig en stek och på vinterhalvåret måste lampan i hönshuset släckas. Jag har levt i tron att en dimmer skulle innebära större elektriska ingrepp, men det visade sig inte vara fallet. En ny ”glödlampa” införskaffades som i sockeln hade en manick som med en behändig liten grej kan skapa skymning för att locka hönsen upp på pinnarna. Det är framför allt orpingtona som skall lockas, dvärghönsen sitter på sina pinnar redan kl. 20. De stora skulle, om de fick lov, dansa schottis in på småtimmarna. Men nu är det slut på det roliga. ”Solen” går ner kl. 20 och senast en timme senare sitter de alla på pinnen.

Litet opålitlig är lampan för det har hänt att den plötsligt slocknat och då står både höns och jag som förstenade innan jag tänt den igen. Höns blir ganska paralyserade om det ett tu tre blir mörkt och vet inte vad de skall ta sig till, eller hur de i den plötsliga natten skall ta sig upp på sina pinnar.

Tydligen är det bara svårt att röra sig uppåt i mörker, för det har hänt att någon höna redan legat i värpredet när jag kommit på morgonen för att åter låta ”solen” gå upp. Nu på vintern är det ju verkligen mörkt på morgnarna, men redan nu har det värsta mörkret börjat ge vika. Om någon av orpparna haft bråttom till redet då har också Albert hoppat ner från pinnen. Otåligt står han precis innanför dörren och väntar på mig. Det har hänt att han i sin iver ramlat ut över tröskeln och sedan värdigt fått kliva tillbaks för att anmäla att nu – äntligen – vankas det morgonmål.

Vintervädret har hittills varit ganska så varierande med plötsliga köldknäppar följda av blidväder. När det vankas kalla nätter då tänder jag en andra värmelampa hos dvärghönsen. Det är en glaslampa som sprider ett milt rött sken, den andra är keramisk. Jag har inte märkt att det röda skenet överhuvudtaget skulle störa hönsen och deras sömn. Den enda skillnaden är att om den röda lampan är tänd, då kommer hönsen ner från pinnarna när de hör att jag rumsterar hos de stora.

På sommaren är det svårare att få hönsen in i husen. Kanske jag måste börja med att ge dem litet nattmat inne, om det skulle få dem att överge de sköna sommarnätterna. Men till dess är det ännu långt.