Det gick för oss som för den lille mannen som gick till skräddaren för att låta sy en rock. Det bidde ingen rock, inte ens ett par vantar bidde det, det bidde ingenting. Troget låg Victoria på äggen, men det bidde ingenting. Det visade sig att äggen inte var befruktade. Våra anklagande blickar faller nu på Jean-Claude, den hete franske älskaren. Han har nog ivrigt gjort sitt bästa, men är han oförmögen till avkommor? Eller är det så att orpingtonhönornas mycket fluffiga bakar gör det svårt att träffa rätt och få sperman på rätt plats? Inte vet jag, men både Victoria och jag är mycket besvikna. Inte vill jag heller lägga tuppen i grytan för han är ett så trevligt exemplar.
 |
| Här gal Jean-Claude så han nästan förvinner ut ur bilden. |
Hos de små hönorna står vi också inför dilemmat med att välja tupp. Den ena av de tuppar som kläcktes i våras har vi tagit bort för han jagade kycklingarna. Det blev genast lugnare sen han försvann. Nu är frågan om vi skall låta brodern som utvecklats till ett fint exemplar ta över. Eller borde vi tillföra nytt blod med en helt ny tupp? Det är besvärligt med tuppar för man fäster sig vid dem och ganska sällan lyckas det att hitta ett nytt hem åt dem.
 |
| Elvis kandiderar för att ta över hos små hönorna. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar