Padda som underhyresgäst.

Flickorna, 7 och 9 år gamla, odlar jordgubbar i en pallkrage. Nu har de fått en underhyresgäst i form av en stor padda. Den har gjort i ordning åt sig en trevlig grop där den ligger och plirar. Vi har haft flera soliga och varma dagar och då har den grävt sig ännu längre ner och täckt för ingången för att ha det riktigt mysigt svalt och fuktigt. Barnen tycker det är mycket roligt att följa med dens ytterst stillsamma liv. Storleken tyder på att det kan vara en hona. De blir könsmogna vid 4-5 års ålder och lever i 7-10 år. I fångenskap kan paddan bli upp till 50 år och den äldsta vilda paddan blev hela 36 år.

Paddan ligger djupt nergrävd i jordgubbsodlingen.

Paddor är väldigt stationära och håller koll på sitt eget lilla revir. Därför tror jag att det här gott kan vara den paddan som ladugårdssnoken i fjol försökte svälja. Paddan var ändå för stor och lyckades, med litet mänsklig hjälp, komma undan.

Jag antar att vår padda rör sig under natten och försöker få något att äta. Att bara sitta i gropen och vänta på att något matnyttigt passerar är knappast lönt. Mest äter paddor sniglar, insekter och spindlar, men sägs också kunna ta möss och ödlor. Jag hoppas att den och snoken båda besluter sig för en sork- och musdiet. I zoologiboken från år 1951 poängterar man att paddan är ett nyttigt djur eftersom den inom sitt revir äter sniglar och larver. Jag hoppas att den inte ligger i pallkragen i väntan på att jordgubbarna skall mogna. Det vore för snopet om paddan åt upp hela skörden.

Gärna skulle jag se hur paddan klättra upp i pallkragen. Och hur kom den på att överhuvudtaget göra det? Kanske det doftade fuktig jord när flickorna hade vattnat sina jordgubbsplantor. Jag antar att den sträcker på sig och skuffar med bakbenen medan den häver sig upp med hjälp av frambenen. Och hur gör den när den skall ut ur pallkragen? Tar den ett modigt skutt ner på marken eller söker den sig sävlig neråt?

Det är mitt rede!

Jag har plockat mängder av granskott som innehåller bl.a. rikligt med c-vitamin och kan användas till mycket. Sirap gjord på granskott är både gott och bra mot hosta. Mumintrollen åt granbarr innan de drog sig tillbaka i sitt vinteride, något att tänka på om vintern känns lång. Granskott kan användas också till pesto eller varför inte granskottssalt. Nu skall jag inte ha hela skörden för mig själv, nej hönorna äter skotten under vintern. De måste ju alltid få något litet roligt att picka i sig och till det hör både granskott och bl.a. vinbär av olika slag. Jordgubbar, hallon och blåbär får de inte, nej de bären hamnar i större magar.

När jag nu strövat runt på våra marker och plockat har jag haft en och annan naturupplevelse. Bäst jag sakta rörde mig runt en stor och tät gran brakade det plötsligt ut en ringduva. Konstigt ställe för en duva att sitta och fördriva tiden på. När jag tittade närmare efter såg jag ett otroligt slarvig hoprafsat bo med två kritvita ägg i. Det förvånar mig att skapelsen alls hålls ihop, men där ligger nu duvan och ruvar. Ungefär en ½ meter högre upp har en koltrast byggt sitt bo, stadigt och snyggt. Ett riktigt bror-duktig bygge.

Här ligger fru duva på sina två ägg. Jag har inte tidigare observerat hur långa näbbar duvor har.

På ett annat ställe hörde jag björktrasten varna, men var inte tillräckligt observant på att den verkligen menade allvar. Plötsligt förvandlades den fågel till ett kombinerat bomb- och stridsflyg. Den störtade ner över mitt huvud och träffade skickligt mitt i prick. Jag fick hastigt retirera och nu slår jag stora lovar kring det trädet.

Snyggt och omsorgsfullt bygger koltrasten sitt bo.

Också i hönshuset är det kamp om boet. Ett rede är favoriten bland andra och en dag låg där både Puolukka, Hedda och Regina. Tydligen hade de puffats och knuffats redan innan jag kom in för ett ägg hade rullat ur redet och Hedda skyndade att dra det in under sig. Det misshagade alldeles uppenbart Puolukka som gick till vildsint attack mot Hedda. Hon hackade och hade sig så att Hedda tvingades stiga upp. Också Regina valde att lämna redet. Hedda, som såg mycket tilltufsad och tillplattad ut stod med ryggen mot mig och tittade på Puolukka. Regina ville tydligen hålla sig väl med mobbaren så hon passade på att hacka Hedda några gånger innan hon igen lade sig i redet. Arma Hedda tänkte jag och var beredd att lyfta upp henne och titta till henne. Pytt, den lilla hönan stod där precis som en brottare som är beredd att gå till anfall. Plötsligt trängde hon sig med en fart in under Puolukka och låg där helt triumferande på äggen, medan Puolukka fanns sig ligga på, inte ägg utan en höna.