Ester har under vinterns lopp förlorat allt fler fjädrar på ryggen. Det är Hjalmar som har åstadkommit detta genom att ivrigt para henne. Nu vet jag inte om det är så att han är ovanligt mycket på henne eller om hon helt enkelt har en sämre och svagare fjäderskrud.
Med bekymmer har jag sett på utvecklingen för det är ju inte bra om han tillslut river henne blodig. Något måste göras. Jag beställde därför en ”kappa” som hon nu har som skydd medan fjädrarna förhoppningsvis småningom växer ut, på finska kallas den helt träffande ”panotakki”. Säkert kan den händiga sy en själv.
Ester var till en början inte glad över detta påhitt. När jag förde henne tillbaks till hönshuset, efter att ha satt på kappan, gick hon med en underlig hukande gång och lade sig allt emellanåt ner. Hon försökte helt enkelt undkomma det där som fanns på hennes rygg. Följande dag var hon helt som vanligt och kappan har inte på något sätt hindrat hennes dagliga liv. På sommaren skulle jag nog inte låta hönan gå med kappa framför allt för att hon skall till fullo kunna njuta av sandbad. I utegården kan hönsen också lättare undkomma Hjalmar om de inte känner för hans ömhetsbetygelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar