Pumpans hemlighet.

 

I år hade jag tänkt odla både jättepumpa och myskpumpa, men så frågade 13-åringen om vi inte kan ha spagettipumpa även detta år. Då måste jag ju köpa även sådana frön. Det är nog litet frågan om var jag skall få allt att rymmas. Nu har det visat sig att det blir ännu fler pumpor.

En av fjolårets pumpor hade blivit liggande länge, allt för länge visade det sig. När jag tog fram den hade den redan börjat ruttna på ena sidan. I stället för att slänga den direkt, tänkte jag att jag kanske kan ge den friska delen till hönsen. De älskar att picka i sig pumpakött. Döm om min förvåning när jag såg att fröna inne i pumpan hade börjat gro med gröna kraftiga groddar.

En grön överraskning i pumpan.

Inte har jag hjärta att slänga bort det som redan har börjat gro. Försiktig pillade jag ut dem ur pumpan, de lär ha känsliga rötter, och planterade dem i krukor. Nu har jag tio små överraskningsplantor som växer så att det knakar. Innan vi kommit så långt att man kan plantera ut dem har vi säkert en hel djungel här inne.

Självförsörjande lär vi bli på pumpor och vi kan sen fram emot en höst med mycket pumpsoppa och många pumppajer. Det är så till vida fiffigt med att odla pumpor att också hönsen får sin beskärda del och med de stigande foderpriserna får man lov att också tänka på alternativ mat.

Ur led är tiden.

 

Ur led är tiden. Ur led är världen. Stackars Tosca fick för sig att nu, när det äntligen blivit ljusare, var det dags att rugga. Hon mer eller mindre tappade alla fjädrar på en gång. Senast när man ser henne så gott som naken inser man att av de här hönorna blir det inte några stora stekar av. Så är det med lantraserna, de har små anspråk på livet, värper bra (åtminstone Tyrnävähönsen) och är väldigt nyfikna. Nu har jag inte heller tänkt att vi skall äta upp hönorna, men tuppen lever farligt. Signe har igen en misslyckad ruvning bakom sig. Nu pekar jag nog anklagande på Hjalmar. Han lever inte upp till mina förväntningar i fråga om att åstadkomma avkomlingar. Senare i vår får vi nog lov att se oss om efter en ny tupp.

Vi har fortfarande kallt, med ner till minus -10 grader på nätterna. Bikuporna har under de varmare dagar visat viss aktivitet. Till och med litet pollen har de hämtat hem. Det måste vara frågan om alpollen, för annat har vi inte som blommar. Runt den 19 april brukar jag byta bottnen. Få se om vi i år skall ha det så varmt att man alls vill störa dem. Till vårsysslorna hör att gå igenom de färdigt vaxade ramar som jag har i lager. Det är inger mig verkligen vårkänslor när jag går igenom de tvättade skattlådorna med färdiga ramar och kontrollerar att allt är okej. Vilken underbar doft det stiger ur dem. Varken möss eller vaxmott hade kommit åt att ställa till det för mig. Det gamla vaxet har vi smält och ramarna är nytvättade. Nu återstår att tråda dem och lägga nytt vax.

Till vårsysslorna hör också att städa fågelholkarna. I så gott som alla har det bott fåglar och nu finns det på listan att tillverka fler holkar. Fåglarna minskar hela tiden i antal, men de som finns skall i alla fall erbjudas goda häckningsmöjligheter.