Pumpans hemlighet.

 

I år hade jag tänkt odla både jättepumpa och myskpumpa, men så frågade 13-åringen om vi inte kan ha spagettipumpa även detta år. Då måste jag ju köpa även sådana frön. Det är nog litet frågan om var jag skall få allt att rymmas. Nu har det visat sig att det blir ännu fler pumpor.

En av fjolårets pumpor hade blivit liggande länge, allt för länge visade det sig. När jag tog fram den hade den redan börjat ruttna på ena sidan. I stället för att slänga den direkt, tänkte jag att jag kanske kan ge den friska delen till hönsen. De älskar att picka i sig pumpakött. Döm om min förvåning när jag såg att fröna inne i pumpan hade börjat gro med gröna kraftiga groddar.

En grön överraskning i pumpan.

Inte har jag hjärta att slänga bort det som redan har börjat gro. Försiktig pillade jag ut dem ur pumpan, de lär ha känsliga rötter, och planterade dem i krukor. Nu har jag tio små överraskningsplantor som växer så att det knakar. Innan vi kommit så långt att man kan plantera ut dem har vi säkert en hel djungel här inne.

Självförsörjande lär vi bli på pumpor och vi kan sen fram emot en höst med mycket pumpsoppa och många pumppajer. Det är så till vida fiffigt med att odla pumpor att också hönsen får sin beskärda del och med de stigande foderpriserna får man lov att också tänka på alternativ mat.