Cora har valpat!

Sedan en knapp vecka har det varit liv i valplådan. Vi hade ursprungligen beräknat att Cora förmodligen valpar på onsdag, men så blev det inte. Redan lördagseftermiddag ringde Tobina och sade att Cora, som varit hos henne i några dagar, hade blivit rastlös och litet börjat bädda. Hon lovade återkomma så fort något verkligen började ske. Kl. 03 natten mot söndagen kom beskedet att Cora nu börjat darra och det kanske skulle vara bäst att jag kunde komma. Det var bara att kasta den färdigpackade barnmorskeväskan = byteskläder och vad man nu kan behöva som valpvakt, i bilen och köra iväg. Det var en underbar morgon och det blev ju hela tiden ljusare, men så här års får man hålla ögonen öppna för älgar och hjortar. Strax före kl. 5 var jag framme och hann t.o.m. sova ½ timme innan Cora satt igång med att flåsa. Det slog mig, medan hon flåsade på, att här går kvinnor på kurs för att lära sig den rätta andningstekniken, medan djuren instinktivt vet hur de skall göra. Vi förberedde oss på en lång flåsande väntan. Coras mamma, Manta, flåsade i sin tid nästan ett dygn. Men det skulle visa sig att det skulle gå betydligt snabbare.

Tobina hade tänkt ägna söndagen åt träning med sina egna hundar och en del uppfödningar. Därför hade hon också tagit fram en del vilt ur frysen. För att de inte skulle gå helt till spillo fick jag på morgonen, det som den dagen var morgon för vanliga människor, föra viltet till träningsplatsen. Det var inte långt att köra och det var tur. När jag ca 40 minuter senare återvände visade det sig att Cora satt igång att krysta i samma stund som jag körde ut från gården. Hon var ganska trång, vilket gjorde att det dröjde innan den första valpen kl. 9.20 var född. Man skall ha tålamod vid valpningar för vi fick vänta till 10.50 innan nästa valp föddes. Den sista och 7:nde såg dagens ljus kl.14.30. Då var både mor och barnmorskor ganska trötta.

Nu finns det i valplådan 7 energiska valpar, 3 tikar och 4 hannar. Till vår oförställda häpnad är två av tikarna gula. Visserligen är valparnas farfar gul, men Coras föräldrar är båda svarta liksom alla hennes kullsyskon. Tydligen är Manta bärare på en gul gen som Cora ärvt. Av Mantas kullsyskon är tre gula, däribland Melissa, så möjligheten till gult fanns ju om den också var ganska liten.