lördag 31 december 2016

Fasornas natt.

Så är det dags för nyårsafton, en kväll som för många hundar som kan vara en enda lång utdragen pina. Melissa har allt sedan den första valpsommaren varit rädd för åska och raketer. Det är följden av en traumatisk upplevelse av en åskknall som oväntat brakade loss över henne när hon följde med pojkarnas fotbollsspel på gräsmattan. Också maskinpistolsknatter är skrämmande (vi bor så att militären periodvis har manövrar i närheten). Sprängbuller får henne att spänt lystra. Däremot har hon aldrig på jaktprov eller jakter reagerat på hagelgevär, annat än i positiv anda.

Rädslan för åska har bara förvärrats med åren. Nu kan hon på sommaren börja darra bara det blåser upp och börjar regna. Det har hänt att jag kommit hem från jobbet och insett att här har det åskat för Melissa är en enda snörvlande, grymtande, snoende liten varelse. Cora bryr sig däremot inte alls om de här ljuden.

Melissa sommaren 2007.

Vi har prövat det mesta, bl.a. spelat skivor med de skrämmande ljuden. Melissa är ju inte dum, hon skiljer mycket väl på skivans ljud och det verkliga, hur högt man än låter skivan dåna på. Dessutom påverkar förmodligen åskan henne också genom förändringar i lufttryck och ljus. Under sommaren har vi prövat att ha en dosa i väggen som sprider feromoner, det har eventuellt gjort henne litet lugnare. Dessutom har vi prövat med homeopatiska medel. Det gör att hon somnar snabbt, men inte har det helt hjälpt mot darrningarna och dreglandet. Förutom i somras när jag gav ett piller mitt under morgonåskan. Ingenting hände, vilket inte var så konstigt för pillren skall ges innan det hela bryter ut. Till min stora överraskning var Melissa lugn som en filbytta när åskan återkom på kvällen, vilket aldrig har hänt. Kan pillret ändå ha haft en inverkan?

Nu stundar då årets höjdpunkt då man skjuter raketer hej vilt. Eftersom Finland fyller 100 år kan vi säkert se fram emot en väldigt smällande. När vi tidigare bodde inne i staden var det under nyåret en pina att gå ut med Melissa för man visste aldrig när och var det skulle smälla. Somliga busfrön roade sig med smällare redan dagen innan. Det här har blivit bättre sedan vi flyttade ut på landet, men också här skjuter många raketer. Vi kurar bakom fördragna gardiner och med musik på.


Trots detta tillönskas alla ett GOTT NYTT ÅR.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar