Snövit har flyttat.

Under höstens lopp har jag med oro sett hur utbudet på dvärgkochin har dumpat marknaden. Det har gått så långt att folk till och med varit beredda att ge bort sina hönor. Därför har jag varit ganska nöjd över att jag själv lyckades sälja tre av kycklingarna till ett helt rimligt pris. När jag så för en knapp vecka sedan fick kontakt med ytterligare en köpare var jag genast beredd att sälja ännu en kyckling. Jag ser nämligen framför mig en vår med ivrigt ruvande hönor och hur vi helt översvämmas av små kycklingar. Det visade sig sedan att köparen egentligen ville ha två och då beslöt jag, att förutom Orvokki, också sälja Snövit. Vi har ju Gunnar som tupp och Snövit är hans mamma så kanske det kan vara klokt att litet minska på inaveln.

När jag har sålt av mina djur brukar jag be om att få en rapport om hur det går för dem på det nya stället, tre av fyra köpare har uppfyllt min önskan. De två kycklingar jag sålde tidigare i höst fick mycket beröm för sitt trevliga och nyfikna sätt. Den senaste köparen berättade att hon har värphöns i en avdelning och dvärgkochin tillsammans med Alho-lantrasen i en annan. Tydligen finns det ett litet hål mellan avdelningarna och där hade Snövit trängt sig genom in till värphönsen. Där låg hon sedan och värpte i all sköns ro. Värphöns är inte alltid så vänliga mot nykomlingar, men det hade tydligen Snövit struntat i. Nu lär hon få välja fritt på vilken sida hon vill vara.

Här är ännu största delen kvar.

Jag var litet avundsjuk för att Snövit värpt på det nya stället. Vi har nämligen inte sett till ett enda ägg sen den 14 oktober. Alla har ruggat så det stått härliga till. Men samma dag jag fick veta att Snövit värpt lade också Margareta ett ägg och nu har även de stora hönorna kommit igång så julen är räddad. Om man nu vill ha just ägg till julen.