En aprilkyckling

Jag skall genast fria hönsen från mina misstankar om rasism. I går, 1 april, kläcktes Etta som är gul, med en svag, svag grå underton. Ingen har gjort den kycklingen något ont. Tvärtom lyfter hönorna elegant på fötterna för att undvika att trampa på henne (?) där hon pilar runt benen på dem. Också jag får röra mig extremt försiktigt för att inte ha ihjäl någon av kycklingarna.

Regina som känner sig stor hänger med de stora hönorna och kommer för att äta kycklingmat först när de små fått sitt. De ser ganska rart ut när de minsta står maten och de övriga försiktigt pickar i sig mat och skickligt undviker de små.

En riktig påskkyckling.

Isabella tycker helt klart att två kycklingar räcker för hennes behov, hon var ju ganska slarvig med sina åtagande ifjol så kanske det är bra så här. Hur Etta känner igen sin mamma förstår jag inte. Idag sprang hon runt bland hönorna och kikade upp på dem och plötsligt fick hon syn på Isabella och rusade efter henne. När Isabella ligger ner tränger sig Etta och Pricken in under henne och gonar sig i värmen. Tveksamt är vem som nu skall ta hand om de kvarvarande äggen. Idag på kvällen såg jag Margareta med en suck lägga sig på dem ”håhå, jag måste väl ta hand om dem, eftersom de andra inte bryr sig”. Det kan nog hända att det inget blir av dem, men om hon orkar ligga får hon försöka.

Pricken och Etta vid matskålen.