Vad som göms i snö...

Det heter ju att det som göms i snö kommer fram i tö. Just nu faller snön ner och vi firar valborgsmässoafton i morgon! Inte roligt, men våren skall väl komma för i går såg jag en citronfjäril. Med hänvisning till rubriken har vi inte haft så mycket gömt i snö, men man kan också säga vad som döljs bakom ladugården kommer aldrig fram. Vår stora ladugårdsbyggnad såg ganska besynnerlig ut när vi köpte stället. Den delen där korna vistats hade på vissa ställen skivor på ytterväggen. På ett ställe hade de tidigare ägarna öppnat upp ett större fönster. En gavel var omålad, på den andra stod ett till hälften raserat AIV-torn. Värst såg det ut bakom och gör än i denna dag. Nu har H. tagit itu med baksidan.

Längst t.h. kornas ingång, följande dörr ledde till fähuset med mjölkrummet, därefter ett utrymme där det kanske funnits hönor, de tidigare ägarna lämnade efter sig två stora vävstolar så det kallar vi vävstugan. Längst till vänster dörren till tidigare vedlidret, numera hönshus.

Ladugården idag med snöflinga på linsen. Vi har förminskat det stora fönstret, men hela huset ser litet vingligt ut och de omaka fönstren stör mitt öga. Man får dock välja sin strider i detta fall vad man skall ta itu med.

Gödselstacken fanns förstås strax bakom fähuset och tömningen av den har inlett restaureringen av baksidan. Först togs gammal halm bort och därefter gödseln som med fog kan sägas vara helt utbrunnen. Återstoden var vätska som H. med möda och besvär öst bort. Nu fylls bassängen med stenar, som det finns övernog av på tomten. Småningom blir det ett ställe att förvara större redskap på.

En gödselstack är aldrig en speciellt munter syn.

Här ser man att ladugården är byggd på själva hälleberget och följaktligen står stadigt.

När gödselstacken väl fylls blir den helt fin och användningsduglig.