Elvira kycklingtjuven.

Jag förstår inte hur hon gör, Elvira. Ett är säkert och det är att hon måste vara Margaretas, salig i åminnelse, dotter. Den som sett Margareta barsk och sträng stå i hönshusluckan och kommendera små busiga tuppkycklingar glömmer det inte. Samma stränghet syns nu hos Elvira, men gentemot de andra hönorna. Jag har sett hur hönor knycker ägg av varandra och snabbt rullar dem in under sig själva. Men hur stjäl man en något dygn gammal kyckling?

Elmo eller om det är Elvis. De är precis likadana.

Elvira och Mustikka har legat i var sin vrå av hönshuset utan att kunna se varandra. Först kläcktes tre av Elviras ägg. Elmo, Elvis och Elsa. Jag har utgått från att de två som först visat sig och var ivrigast på att börja äta verkligen är tuppar. De hade också ganska genast en något rödare näsrot = kam än den jag tror är en höna. Det skall bli intressant att se om det stämmer. En vecka senare kläcktes två av Mustikkas tre ägg, Puolukka och Juolukka. (Jag tycker det är lämpligt att Blåbär får ett Lingon och ett Odon). När jag två dagar efter det kom med mat till Elviras kycklingar låg hon bara stilla och släppte inte fram kycklingarna. Det var märkligt tyckte jag, för de hade redan lärt sig att när jag kommer vankas det mat. Min första tanke var att något var på tok så jag kände efter under henne och då kom det plötsligt fram fyra kycklingar varav en mycket liten. Det var Puolukka som adopterats av Elvira säkert utan Mustikkas medgivande. Men hur har hon gjort? Mustikka måste ju ha haft sina kycklingar under sig, de var så små att de inte ännu kom fram. Har Elvira gått förbi och hört något pip och helt enkelt kört bort Mustikka för att sedan locka till sig den lilla likt häxan i Hans och Greta? Eller har hon gått förbi och lockat och kuttrat för att få kycklingen att överge sin mamma?  Och varför har hon överhuvudtaget rört sig där när hon annars håller till i trakten av sitt gamla rede?

Först tog jag Puolukka och stoppade in den under sin egentliga mamma, men av det blev ingenting. Nästa gång jag kom till hönshuset var den lilla igen under Elvira. Det hela är mycket mystiskt. Och tänk vad klokt av Elvira att inse att adoptivbarnet är mindre än de andra dels inte egentligen behövde någon mat ännu och dels att den behövde mera värme. Därför låg hon ju bara där när jag kom in. Det finns mycket att förundras över i hönsevärlden.