Spår av djur i vintertid.

Vi har fortfarande häpnadsväckande mycket snö på vår backe. I natt fick vi igen 4-5 cm och överallt ser man nu spår av framförallt hare och ekorre. I flera veckor har skaren burit också mig, men nu väntar vi töväder. Hararna har kanske inte njutit fullt ut av snön. I början av vintern kunde man se hur de hade grävt i den mjuka, fluffiga snön för att komma ner till något ätbart. Ju mer snö det kom desto svårare blev det. När den maten tog slut började hararna, och vi har rätt många av dem här, gnaga på buskar och små träd. Barken är helt borta på flera av dem. Vårt gamla äppelträd som har fått föra en bohemisk tillvaro med djupt hängande grenar har fått dem ordentligt söndertuggade. Genom att snön varit så djup har hararna också nått högre än vad jag tänkt mig när jag på hösten satte nät kring vissa av våra buskar. Vis av skadan skall jag vara mera omsorgsfull nästa år, tror jag. J

Söndergnagd äppelgren.

Om harar är vardagsmat och något man ser ofta så är ugglor mera sällsynta. En sen kväll när jag kom ut med Cora hörde jag plötsligt ett konstigt ljud. Stannade upp och lyssnade, visst var det någon som hoade med djup stämma, ho-hoo lät det. Medan jag såg mig runt för att försöka fastställa varifrån ljudet kom såg jag plötsligt en stor uggla ljudlöst komma flygande. Den slog sig ner i en gran på gården och fortsatte sitt hoande. Vid det laget stod Cora alldeles stel och lyssnade, spännande var det för oss båda. Det var för mörkt för att vi skulle kunna få syn på den där den satt, men hoandet var i sig en alldeles tillräcklig upplevelse.

I Finland vet alla hur en berguv ser ut efter att en sådan för flera år sedan avbröt en fotbollsmatch mellan Belgien och Finland genom att flyga lågt över planen. Uven fick heta Bubi och landets fotbollslag heter idag Huuhkajat (berguvarna). Något år senare häckade ett berguvspar alldeles i centrala Helsingfors och nu har turen kommit till Esbo. I Esbo centrum lär ett uvpar häcka uppe på ett tak. Jag kan tänka mig att det var den hanen som besökte oss här på Toivola. Fågelvägen är det inte så långt ifrån. Uven tar gärna harar så våra harar lever kanske farligt. Råttor äter de också och dem får de gärna ta i närheten av stallet.