Min jättepumpa.

 Nu är det bråda tider när allt det man med kärlek och ömhet sått och vårdat skall skördas. I år har jag bl.a. satsat på jättepumpor. Inspirerad av engelska TV-serier där de i små gemytliga landsbyar mellan morden ställer till med grönsaks- och blomutställningar tänkte jag få fram vår bys finaste jättepumpa. Beställde en påse med frön. Det visade sig vara fem stycken, varva fyra grodde. Efter att de fått växa till sig inne tills de hade 4-5 blad var de färdiga för utplantering. Jag hade gjort en blandning av mull, gamla löv och hästgödsel och där planterade jag mina fyra små pumpaplantor. Egentligen skulle de väl härdas och bäras ut på morgonen och in på kvällen, men det hoppade jag över. Till en början hade de väv över sig som skydd både mot köld och solens strålar.

Här ligger pumpan och växer nästan så man hör det.

Familjen häpnade över hur mors pumpor spred sina revor över ett allt större område. De som ansvarade för gräsklippningen hade stränga order att göra stora lovar kring odlingen. Missade litet att de under växtperioden skall gödslas en gång i veckan. Däremot gick det inte att ta miste på att vatten skulle de ha. Slarvade man med det började bladen sloka. Läste att de kunde behöva 10 liter per vecka. Det var båg, tio liter per dag var närmare sanningen. Därför togs varje regndag emot med jubel – inget släpande med vattenkannor.

En del av pumpskörden.

Sist och slutligen blev det en jättepumpa, som väger närmare 23 kg. Den skall 10-åringen få gröpa ur till Halloween. Jag föreslog att hennes lillebror kunde flytta in i pumpan sen så stor verkar den vara. De övriga 10 pumporna blev mindre ”bara” 7-10 kg. Några skall också de användas till Halloween. De andra blir pumpsoppa eller kanske paj. Mos förslog någon, men där är jag inte riktigt på det klara med när det används. I stället för potatismos kanske. Hönorna kan säkert picka rent en del av skalen. Just nu har vi dem inomhus där de får mogna till sig. De finns litet överallt så man kan säga att vi bor i ett pumphus.

Till sist undrar jag vem som hade sitt finger med i spelet när den här tomaten utvecklades.