Idag 23 augusti har Signe namnsdag. Eftersom namnet i Sverige först förekom mera allmänt i Skåne kanske det har ett danskt ursprung. Vanligast var det i början av 1900-talet, men har blivit populärare igen. I Finland är och har det varit ganska ovanligt.
Signe och hennes jämnåriga syskon Gerda och Ester har förvånat mig genom att vara de som först har gått in för natten. Det betyder inte att de har varit tidiga, runt kl. 22 har de tyckt att det varit lämpligt att söka sig upp på pinnarna. Efter en stund har Hjalmar följt deras exempel, medan Anastasia en stund virrat omkring innan även hon gått in. Däremot har de vuxna hönorna Ellen och Marjatta envisats med att vilja sova ute. Det har alltid sina risker så varje kväll har jag lyft in Ellen och då har Marjatta insett att det är bättre att söka sig till de andra.
Nu har de flyttat till sitt vinterkvarter och inte ännu riktigt vågat sig ut på äventyr i den förvuxna gården. De har också ett betydligt större utrymme inne så det går ingen nöd på dem.
En annan sak som förvånat mig är att det uppges att Tyrnävähöns inte är speciellt ruvvilliga. Alla de gamla finska stammarna måste ju ha ett gammalt ursprung och har klarat sig fram till våra dagar på små bondgårdar där man haft en liten flock med höns för husbehov. Nog måste de ju ha ruvat för att överleva fram till idag. Jag kan inte tänka mig att det på den finska landsbygden var speciellt vanligt med hemgjorda kläckningsmaskiner. Skulle man inte ha föredragit att hönorna skötte den delen i stället för allt besvär med att själv stå för kläckning och skötsel vid sidan av allt det andra dagliga arbetet? Hur som helst skall det bli spännande att se om de här kommer att visa intresse för att ruva. Än så länge är det bara det bara Marjatta, speciellt hon, och Ellen som värper. De andra borde börja vid ca 24 veckor så det blir i oktober.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar