Maktövertagande?

 Härom kväll visade det sig att Elvis inte var uppe på sovpinnen när jag kom för att släcka. Sur och mycket trumpen gick han nedanför pinnarna där alla de andra satt. Ingen såg ut att vilja bereda plats för honom och han är ju ändå den som bestämmer i hönshuset. Tycker han själv i varje fall. Surt tittade han på den ena av småtupparna som satt och gonade sig på hans plats. Hur understår du dig att göra så, tycktes Elvis säga. Får man inte välja sin plats med milda metoder så måste man ta till mera lumpna grepp. Sagt och gjort, Elvis tog ett hopp upp på den nedre pinnen och så gav han hönorna, som redan slagit sig till ro, tjuvnyp och pickade dem i huvudet. Ner kom en ungtupp, inte den som tagit hans plats men ändå, samt några av hönorna. Det var inte tillräckligt för Elvis. Jag vill sitta på min egen sovplats! Nu rymdes han i varje fall upp på den eftertraktade översta pinnen och genom att buffa och knuffa och picka tog han sig fram till sin plats. Till och med Elvira tvingades ner och hon hör ändå till de högts rankade hönorna. Det blev inget maktövertagande denna gång, men trumpna bufflar är inte så populära.

Kronprinsen som mycket liten.

Hos de ”stora” hönorna är det ett ståhej om morgnarna. När jag tänder hoppar ofta någon höna ner och Hjalmar efter. Sen inte bara jagar han de hönor som kommer ner utan han hoppar upp till de som är mera tröga på morgonen och ännu vill ta det lugnt. Han buffar och trampar runt och säger alldeles tydligt att nu är det verkligen dags att stiga upp. Hönorna verkar inte riktigt uppskatta hans virila tag så tidigt på dagen, men nu har jag kommit till vad som lugnar honom. I mattråget lägger jag överst litet gott som får honom på andra tankar, grynost t.ex. Ser han god mat får han genast bråttom att locka hönorna att äta och sen råder frid och ro.