När valpen försvinner.

Den senaste veckan har halvan byn gått runt och spanat efter en 12 veckor gammal Bordercollie valp som sprungit bort efter att den blivit skrämd på sin egen gård. Tre timmar efter att den rymt hade en granne sett den på sin gård, men när denne ropade på den stack valpen iväg. Spårhundar kallades till hjälp, men de tappade spåret rätt nära oss. Ägaren satte ut valpen bur med mat i för att locka den till sig, men ingen hade rört maten. Det är rätt problematiskt när valpar rymmer, dels är inkallelsen inte ännu på plats, dels är de rätt dåligt orienterade trots att det rör sig om den närmaste omgivningen. Det är kanske inte heller det bästa sättet att folk trampar runt i skogen på jakt efter den. Den är säkert så skrämd och uppriven att den inte i första taget närmar sig okända människor. Ett sätt att försöka locka på borttappade hundar är också att grilla korv i det område där man tror att hunden rör sig. Doften borde locka den till grillplatsen. Vi har haft minusgrader på natten, så prognosen är inte direkt god för en så liten.

Det hela fick mig att tänka på den gången Melissa blev så fruktansvärt rädd för åskan, en rädsla som bestod livet igenom. Melissa var ungefär lika gammal som den borttappade bordercollievalpen. Pojkarna var ute på gräsmattan och spelade fotboll och Melissa var med dem. Fotboll var något hon älskade att vara med om. Den här gången kom det som en blixt från klar himmel, helt bokstavligen, utan förvarning om antågande åska ett sådant dunderbrak att Melissa i rasande fart sprang till den s.k. Lillstugan där vi då bodde. Jag var inte där utan i ett ärende i det större huset. När Melissa inte hittade mig rusade hon till lusthuset där vi ofta åt lunch, ingen matte där heller. Pojkarna hade då larmat mig och när valpen och jag möttes var hon helt hysterisk. Hon satt i min famn och bara skakade och slutligen kastade hon upp. Nu senare har jag funderat på om jag förstärkte hennes rädsla genom att trösta henne i stället för att hurtigt säga ”ibland brakar det, men det är inte farligt”. Melissa hade i alla fall förstånd nog att söka upp mig i stället för att rusa iväg ut i skogen.

Melissa 3 1/2 månad gammal med kompisen Joey.

Visst är det skönt att bo på landet men bara idyll är det inte. Grannens katt hittades död för något år sedan, eventuellt ihjälbiten av ett lodjur. När två hästar rymde från sin gård gick alla man ur huset och letade efter dem. Det slutade tyvärr mycket olyckligt. De hade båda gått ner sig i ett kärr inte så väldigt långt från hemmet och hittades döda.