Rockad hos dvärghönsen.

Det började med att småtupparna rök ihop så att blodet formligen sprutade. Det är aldrig roligt att tvingas slakta och därför har jag skjutit upp det in i det längsta. Det är visserligen inte jag som slaktar, det sköter H. om, men inte heller han är speciellt road av det. Visst har jag vetat att vi inte kan ha tre tuppar i flocken, men som sagt slakten har skjutits på, trots att tupparna nu var ca 10 månader gamla. Jag tog slagsbultarna på bar gärning och skilde snabbt åt dem. De placerades i var sin bur i väntan på att H. skulle komma hem och sköta sin andel. Så återstod ”problemet” med Elvis. Han och de tre äldsta hönorna kläcktes i samma kull. Helsyskon var de inte, men säker kunde jag inte vara på den saken. Fast det tycks vimla av lediga tuppar, finns de inte till hands just när man behöver dem. Eftersom tupparnas spermier kan leva i hönorna i upp till tre veckor, eventuellt ännu längre, tänkte jag att det kunde vara förnuftigt att få in nytt blod i flocken innan ruvningssäsongen på allvar sätter igång. En stilig tupp gick min näsa förbi, men sen dök det upp en gul tupp och till och med på under en timmes bilfärd från oss.

På nyårsaftonen flyttade Pippin den lille in hos oss. Gula dvärg kochin är inte så vanlig här i Finland. Elvira som varit vackert gul har efter den senaste ruggningen blivit närmast smutsgul när de mörkare färggenerna börjat ta över. I flocken har vi också Hedda som är svagt, svagt gul. Hennes gula färg har snarast förstärkts.

Ofta brukar hönsen vara mycket tröga med att lämna sina transportlådor, men Pippin kom utfarande som skjuten ur en kanon. Hönorna tittade förvånade på honom, vem var nu detta. Flytten var nog stressig för efter att han sett sig omkring en stund ställde han sig vid vattenautomaten och drack och drack. Hedda ställde sig snart bredvid honom och drack också hon. Bara varma sommardagar brukar våra hönor dricka så, men hon ville väl visa sin sympati för nykomlingen. Han är bara fem månader så hönorna uppfattar förmodligen inte honom som en tupp ännu. Uppenbarligen har han varit mycket lågt i rang i sin förra flock för han nappar nervöst åt sig av maten och vågade äta först när hönorna var färdiga.

Sen var han också med att komma upp på pinnen. Elvira höll honom sällskap tills hon fick honom upp bredvid sig på pinnen. Ännu gal han inte, så med beaktande av det har hönorna verkligen tagit emot honom på ett positivt sätt, men han har gjort ett parningsförsök. Där var det mera iver än kunnighet för han gjorde en snopen kullerbytta över hönan.