Vargavinter

 

Nog har det varit kallt, brr. Vi har flera dagar haft -20^o. Idag är det ”bara” -10. Mängder av snö har vi också fått, så mycket att det inte gått att ordentligt ploga med den lilla Avanten. En ordentlig väg finns det ändå till hönshuset och vedlidret, men Cora tycker inte om att ha så få platser att kvällskissa på. Att kissa i djup snö är inget för henne. Jag har slitit med att vräka ner snö från hönsgårdarnas nättak, vis av erfarenhet då stora delar en snörik vinter av den knäcktes under snömängderna. Det är ett besvärligt arbete för jag når inte till alla ställen. Man kan gå under nätet under dunka till det och nu när det är fluffsnö faller den ner genom nätmaskorna, mycket av den hamnar antingen i ens ansikte eller i nacken.

Som tidigare år har jag fått kämpa med att hålla det varmt i hönshuset, speciellt hos dvärghönsen. Där har jag kalla vintrar till natten stängt av deras utrymme med en trasmatta. På det sättet har alla värme koncentrerats till ett mindre utrymme. Nu har det inte gått, för två av dem har fått för sig att de skall ruva. Det är Elvira, förstås, och hennes syster Musti som helt lämpligt lagt sig i var sitt rede, men de står litet kallt under vargavintern. Och vi skall INTE ha kycklingar just nu. H. tycker att det är orättvist att de stora nog fick ruva, men inte de små hönsen. Men man kan inte alltid få som man vill. Jag vet att mitt arbete om några veckor på ett otrevligt sätt kommer att störa min fritid och då är det bäst att det inte finns nykläckta kycklingar som skall ha extra omvårdnad. Därför ber jag Elvira återkomma senare på våren, men ännu tycks hon inte lyssna till min maning utan pilar blixtsnabbt tillbaks till redet om jag lyfter henne därifrån.

Otello studerar Figaro.

Tyrnäväkycklingarna håller på att lämna sitt söta duniga påskkycklingsstadie. De är nu två veckor gamla och jag letar ivrigt efter tecken för att kunna könsbestämma dem, men det är inte alltid så lätt. Från början tänkte jag att Otello är en tupp och fortfarande tror jag att det stämmer. Han har en tydligt framträdande kam. Nu har Figaro också fått en liknande kam, så månne inte också han är en tupp. De andra tre skulle då vara hönor. Ser man till fjäderskruden tycker jag inte man ser någon som helst skillnad. Alla har lika långa vingfjädrar och likadana små tofsar längst bak. Det gäller att vänta och se. 

Tosca i bakgrunden Carmen.

Jag gillar att tänka i teman och denna gång är jag vad gäller namnen inne på operor.  I kycklingburen piper följaktligen Rigoletto, Carmen, Tosca, Figaro och Otello. Man kan ju hävda att något av dem är ett typiskt flick- eller pojknamn, men det tänker jag inte låta mig störas av när könet väl framgår.

Rigoletto, som säkert kommer att börja likna Anastasia.

Otello.