Fågelinfluensan närmar sig.

Sedan senhösten har fågelinfluensan härjat i bl.a. Danmark och södra Sverige. I januari 2021 upptäcktes en ovanlig hög dödlighet bland både vildfasaner och en fasangård i Janakkala. I februari har man upptäckt en drabbad knölsvan i Helsingfors. Följande fall var en duvhök som hade förts till kliniken för vilda djur vid Högholmens djurpark. Den visade sig ha fågelinfluensa med den påföljden att inte bara den, utan alla andra fåglar som vårdades på kliniken måste avlivas och utrymmena måste desinficeras grundligt.

Enligt myndigheterna bör man se upp med följande tecken som tyder på sjuka djur, d.v.s. att de äter och dricker mindre och att äggproduktionen minskar samt naturligtvis att dödligheten ökar. Äggproduktionen kan ju helt naturligt variera och ökad dödlighet får väl var och en att inse att något är på tok i flocken. Nu gäller, precis som förr om åren, strikta utegångsförbud från 1.2–31.5. Frågan är om man i år tvingas förlänga utegångsförbudet. Det skulle självfallet vara väldigt trist. Min uppfattning är ändå att hönsägare i Finland snällt följer påbuden. De finns ju där för att skydda våra fjäderfän och jag tror faktiskt inte att hönsen själva går runt och längtar efter att få komma ut. De må vara läraktiga och ha ett gott minne, men jag tror inte att de kan känna längtan.

Carmen, Figaro, Rigoletto, Tosca och Otello. Jag tror fortfarande att Figaro och Otello är tuppar.

Kycklingarna har nu blivit sju veckor och är verkligen inga småttingar mera. Efter den turbulenta tiden när Signe och de små fick tillträde till resten av flocken har det blivit mycket lugnare. Kycklingarna visar fortfarande stor respekt för Hjalmar och pilar, när han närmar sig dem, iväg till sin gömma under granriset. Under veckan har Signe kommit till att det är bra trist att sova i en hög på golvet med kycklingarna. Nu sitter hon på översta pinnen bredvid Hjalmar. Hur hon nu sedan har fått den favören. Ofta har hon haft någon kyckling bredvid sig och då håller hon moderligt sin vinge över den. Det ser ofantligt rart ut. Det måtte gräma Anastasia att kycklingar nu plötsligt sitter överst för där ryms inte hon och därför får hon hålla till på en lägre pinne. Hon har under dagarna sträng uppsikt över kycklingarna och är nog beredd att kämpa för att inte tappa i rang till dem.

Fast vi bara är i februari håller mina granskott i frysen på att ta slut. Hönsen äter dem begärligt, så dem får jag nog plocka ännu mer av i vår. Bären är också nästan slut, men så hade vi också ett uselt vinbärsår senaste sommar. Förutom värpfoder och sädesblandningar får hönorna vid varje måltid också något litet annat om det så är bara en riven morot. Litet roligt skall det finnas att leta efter i matkoppen.