Dorian Grays sorliga ändalykt.

Tidigt på lördag morgon var det dags för den stora höstslakten. När man slaktar höns och tuppar är det bra om de fastat åtminstone ett halvt dygn innan så att tarmen är någorlunda tom. Hönorna hade fått mat föregående eftermiddag och väntade nu otåligt på sitt morgonmål. Lillis och Albertina hade det inte så roligt i sin avbalkning med den hungriga Gullfia. I stället för att bli ödmjuk av den behandling hon fått av tuppen så domderade hon värre med unghönsen och såg till att hon fick av maten först och att de höll sig ur vägen när hon ville sprätta omkring. Hon hade också sprättat så att deras vattenautomat var helt överhöljd av boss och omöjlig att dricka ur. Både Albertina och Lillis drog en lättnadens suck när Gullfia kunde återförenas med sina systrar.

Dorian måtte ha anat oråd för han var mycket mån om att inte vända ryggen till när jag kom in i hönshuset. H. fick slutligen tag i honom. Den mycket känsliga kan sluta läsa här. Efter ett klubbslag i huvudet som bedövade honom fördes han till huggkubben och därmed var Dorian Grays korta, men förmodligen lyckliga, liv slut. Han fick hänga en stund i ett träd så att blodet rann ut.

Här hänger tuppen upphängd i ett hundkoppel som jag alltid har i fickan.

Hundarna gjorde stora ögon när jag klev in genom dörren med den huvudlösa tuppen i handen. Det var uppenbart att de tyckte att jag varit ute på olovliga ärenden då jag inte tagit dem med på jakten. Innan jag grep mig verket an hade jag studerat hur man tar ur en tupp och beslutat mig för att flå den i stället för att doppa den i hett vatten och sedan plocka den. Med hjälp av sekatör, Fiskars kökssax och en kniv fick jag av fötterna och vingarna. Sen började jag flå uppifrån nacken. Det gick överraskande lätt och skulle ha gått ännu lättare om jag bara haft starkare händer. Ganska snart hade jag en naken tupp.

En liten del av köttet har blivit synligt

 

Den flådda tuppen. Det gula är fett, men notera hur mörkt köttet är i jämförelse med den broiler man annars äter här.

När jag kom ner till kloaken tryckte jag litet på den så att den tömdes. Sedan klippte jag upp runt den och drog och ut kom en massa tarmar. Jag hade läst mig till att alla inälvor skulle komma ut på samma gång, men så bra gick det inte. Jag fick alltså gräva runt för att få ut lever, hjärta, njure och muskelmagen. Den sistnämnda var litet spännande att skära upp. Den innehöll som sig bör en hel del små stenar och en grönaktig massa. Det gröna var mat som fågeln med hjälp av stenarna kan finfördela. 

Uppe t.v. bröstet och t.h. lårbitarna. Nere syns levern och ovanför den luftstrupen. Längst t.h. ligger magmuskeln och snett ovanför den hjärtat. Vi åt hjärtat och hundarna fick kalas på de andra inälvorna.

Av allt detta blev det en utsökt Coq au vin. Jag måste säga att det kändes mycket tillfredsställande att själv åstadkomma allt från slakt och urtagning till en god maträtt.