Första starten i öppen klass.

Sedan Cora kom hem från Tobina och återhämtat sig från valparna har jag smått våndats över att jag nu borde starta med henne i öppen klass. Skulle hon vara redo för det? Vad hjälper det att våndas, steget måste tas. Sagt och gjort så anmälde jag henne till ett prov och fick också startplats. I söndags var det då sent om sider dags för vår första start för säsongen.

Provet var en parkörning, vilket jag saligen glömt att är vanligt i öppen klass. Det lottades vem som fick inleda med att vänta bakom ett kamouflagenät. Första uppgiften var en dirigering ut på öppet vatten med en vit roddbåt på andra sidan träsket som ett lockbete. Ett skott föll och så var det ”bara” att skicka iväg hunden. Cora kastade sig i vattnet och började cirkla runt framför skytten, förmodligen väntade hon på att han skulle kasta något åt henne. Jag fick försöka en gång till men resultatet var det samma. Inte en så lyckad start på provet.

Vilt som hundarna hämtat in hänger på tork.

Eftersom det skulle skjutas ett skott och kastas en markering medan hunden var på väg tillbaks med viltet från dirigeringen var det viktigt att jag ändå skulle få ut henne på vattnet. Så vid tredje försöket kastade hon sig igen ut och den här gången valde hon att målmedvetet börja simma åt rätt håll. Då var det ju redan för sent och jag fick kalla henne tillbaks för att sedan skicka henne på markeringen som kastats. Tack och lov lydde hon mig och kom tillbaks och hade inga som helst problem med markeringen.

Därefter var det vår tur att vänta bakom nätet. Följande uppgift för vår del var en markering som kastades i vattnet alldeles i kanten av sökområdet. Cora simmade direkt till markeringen steg upp på land och kom löpande till mig med viltet. Att det låg annat vilt i terrängen brydde hon sig inte alls om. Också söket gick galant, men resultatet blev en AVO3. Det grämer mig förstås att hon/vi missade på dirigeringen, men det är bara att träna flitigare.

Melissa tyckte det var gräsligt orättvist att bara Cora fick delta i provet.