Den goda tuppen.

Äntligen har vi sluppit, åtminstone tillfälligt, den gastkramande kylan. Idag är det bara några grader kallt och i hönshuset har värmen stigit från gårdagens +3 till +10. Jag tog bort bubbelplastet som jag hade spikat för ytterfönstret och därmed blev det betydligt ljusare. En längre stund stod jag och följde med tuppens morgonbestyr. Han fortsätter med att helt uppburrad fara runt kring varje höna som hoppar ner från pinnen när jag kommer med morgonmålet. Nu har han också börjat hoppa upp på den lägsta pinnen för att tydligen driva ner de hönor som är litet morgontrötta eller som tagit sin tillflykt upp på pinnarna p.g.a. hans hetsiga jakt.

Till tuppens viktiga roller hör, förutom att varna flocken för olika faror, att visa hönorna på vilka godbitar som hittas på marken eller i matbunken. Elrond har inte på morgonen tid till sådant, men på eftermiddagen då han är mera sansad kluckar han och plockar upp det som verkar extra gott och kastar det sedan på golvet så att någon av hönorna kan äta upp det. Hönorna behöver ju ordentligt med mat för att de skall orka producera ägg.

Det är inte nog med att tuppen är ”vakthund” för flocken och se till att hönorna får mat i sig, tuppen skall också uppmuntra dem att värpa och ruva. Det ligger förstås i hans intresse att just hans arvsanlag förs vidare. Idag hade Elrond en genomgång av värpställen. Han inspekterade först det rede där de i allmänhet värper, sedan lade han sig kluckande längst in i hörnet bakom sittpinnarna. Därefter tittade han in i vårt hembyggda rede innan han klev in i den gula plastlådan. Slutligen klämde han sig in under stegen som leder ut till hönsgården. Det såg ändå ganska obekvämt ut. När jag på eftermiddagen kom för att plocka ägg låg de alla utströdda framför det populäraste redet. Hade månntro hönsen blivit förvirrade av den grundliga genomgången och de uppenbart olika förslagen till var man skulle värpa?

Elrond visar att man också kan värpa i den gula plastlådan. Det randiga tyget i bakgrunden är ett gammalt hundtäcke från bilen som jag hängt upp för att hindra drag vid ytterdörren.

Tuppen kan lägga sig i redet för att locka hönorna att värpa. När hönan börjar ruva ligger hon, förutom korta pauser för mat, troget på äggen i tre veckor. Om hönan stiger upp från redet kan tuppen för en stund ta hennes plats för att äggen inte skall bli kalla. Den goda tuppen ser också till att kycklingarna hittar mat. Han är alltså verkligen vad man kan kalla en modern man med ansvar för familjen.

Tuppen parar sig i princip med alla i flocken. Elrond har hela tiden hållit på sin rätt till privatliv så det är inte många gånger jag sett honom para sig med någon. Det har ju också fått mig att tänka på ett byte av tupp. Nu har han i alla fall några gånger bestigit Cleopatra, som till och med bjudit ut sig åt honom. Nyligen läste jag att tuppen gärna väljer att para sig med den höna som har den största kammen och ger henne den största dosen sperma. Det har visat sig att stor kam hänger ihop med kraftiga ben och för att kunna lägga många ägg behövs en kraftig benstomme. Det är benvävnaden som levererar kalk till äggläggningen, ensam räcker den ändå inte till utan ett tillskott av kalk behövs hela tiden.

Tuppen har en väldigt stor och kraftig kam som kan tänkas verka lockande på hönorna. 

Det har följaktligen sin betydelse hurudan tupp man har. Eftersom Elrond har varit mycket sympatisk har jag också tvekat över ett byte. Framtiden får visa hur det går. Om han t.ex. inte alls parar sig med alhona är hans bidrag till flocken kanske ändå inte det bästa.