Att trilla av pinn.

Nu har jag handgriplig erfarenhet av vad uttrycket att trilla av pinn innebär. Vår Alhohöna Ninni dog nämligen häromdagen knall och fall. Hon hade inte visat upp några som helst symptom på sjukdom utan tvärtom värpt ännu två dagar innan hon dog. Det hela började med att hon inte kom ut när jag på morgonen öppnade luckan för att släppa ut hönorna och ge dem mat. Jag trodde hon låg i redet för att värpa, men när jag tittade in i hönshuset satt hon ännu uppe på pinnen och såg betryckt ut.

Jag beslöt mig för att litet honungsvatten alltid kan vara uppiggande och gav henne det. Samtidigt kände jag på henne, men allt verkade helt normalt och kammen var också röd som det brukade. Lyfte henne tillbaka på pinnen och tänkte att jag skulle titta till henne efter några timmar. Efter ca två timmar hördes det en duns från hönshuset och Ninni kom utfarande i hönsgården. Där låg hon sedan i sina dödsryckningar till de andra hönornas stora förvåning. Det hela gick mycket snabbt. Hon hade förmodligen verkligen trillat av pinn, men sedan förvirrad tumlat ut.

Vad hon riktigt led av vet jag inte för trots ivrigt läsande av en utmärkt bok jag fått om fjäderfäns sjukdomar hittade jag ingenting som direkt stämde på de här symptomen. Ålderdom var det i varje fall inte för hon var knappt ett år gammal. Jag vet inte om kammen i allmänhet ändrar färg när höns dör, jag tycker de tidigare inte gjort det, men Ninnis kam blev närmast lilafärgad. De andra hönorna i den flocken verkar fortfarande vara vid god vigör.

Vi ordnade naturligtvis med en hederlig begravning och Ninni följdes till graven av fyra nyfikna barn + gravgrävaren och jag själv.